Peking Opera

KINESISKA.COM - Evenemang - Peking Opera

"Pekingopera" eller "jingjuteater"?

På kinesiska heter denna klassiska teaterform "jingju", dvs "teater i (Bei)jing-stil". Det finns många olika lokala teaterformer i Kina. Jingju spelas inte bara i Peking, i Shanghai har den blomstrat sedan 1800-talet. "Pekingopera" är en gammal västerländsk översättning, men den leder kanske tankarna åt fel håll - det är ju ingen opera, och den är inte alls bunden till Peking! Därför använder vi ordet "jingjuteater" i stället.

Kinesiskt allkonstverk med uråldriga rötter

Konkubinen uppför en svärdsdans inför sin kung för att få honom att glömma det stundande nederlaget. Hon för de båda svärden hon dansat med mot halsen, och tar sitt liv. Hennes tragiska självmord visas inte på scenen i blodig realism. I pekingoperan, eller jingjuteatern som man mer korrekt bör kalla den, sprutar inget blod. Stiliserade gester antyder vad som sker. Men den strama stiliseringen ger en stark dramatisk laddning.

"Farväl min konkubin" blev känd i väst genom Chen Kaiges film med samma namn, där han lät två artisters tragiska öde spegla en del av Kinas moderna historia. Men för den kinesiska publiken är det inte en filmhistoria, utan ett av jingjuteaterns mest kända och älskade stycken. Konkubinen var en av Mei Lanfangs glansroller, den störste av alla jingjuartister, som spelade kvinnoroller med hänförande uttrycksfullhet. På 20- och 30-talet var det han som förde ut jingju utanför Kina med gästspel i bl a USA och Sovjet. Brecht tog stort intryck av den avskalade sceniska dekorationen och de stiliserade uttrycksmönstren.

Handlingen i ett jingjustycke presenteras ofta genom att huvudpersonerna sjunger eller reciterar ett par verser som ger den bakgrund åskåderen behöver känna till. Gester, målade ansiktsmasker, klädedräkter ger nycklar till vad som utspelar sig. En stav med tofsar i handen visar att personen rider sin häst . Konkubinen har en lång kappa, alltså vet man att hon är ute i det fria, i fältlägret. Hennes trogne konung har en ansiktsmask i vitt och svart med två kraftiga kinesiska tecken ovanför ögonbrynen. Det är två förvridna "shou"-tecken, "långt liv", och de vridna tecknen visar att hans liv inte kommer att bli långt. De mörka fälten som inramar ögonen förstärker intrycket av hans djupa sorg.

Idag spelar män inte kvinnoroller i Kina, det förbjöds på 60-talet. Här tolkar Shi Min konkubinen. Hon tillhör de stora unga artisterna, och har nyligen spelat konkubinen i en modern symfonisk multimediaversion som speglar tre tragiska kvinnoöden, av kompositören Tan Dun.

I "Värdshuset vid trevägskorsningen" möter vi komiken i jingju. Yan Qinggu spelar värdshusvärden. Hans lärare i den rollen hade i sin tur den legendariske Ye Shengzhang som sin lärare på 40-talet, traditonen "går i arv" samtidigt som den förnyas. Clownrollerna, "chou", ger stort utrymme för ett skådespeleri som fungerar över kulturbarriärer, och Yan är en av de skickligaste unga skådespelarna i chou-facket. De sjunger och reciterar på vanlig kinesiska, som även den kines som inte är jingjuhabitué förstår. Ariorna är annars på ett konstruerat jingjuspråk, och därför visas texten på skyltar vid sidan av scenen när man ger styckena i Kina.

"Zhong Kui gifter bort sin syster" är ett jingjustycke i genren sagor och spökhistorier, som visar upp fantasin, de praktfulla stiliserade masscenerna, akrobatiken. Zhong Kui är en mytologisk figur, som alla kineser känner till. Ända sedan 700-talet har den skäggprydde mannen med den vilda blicken hängt på väggar för att skrämma bort onda andar. När demonerna paraderar får regissören utlopp för sin sceniska fantasi.

Jingju är ju ett "allkonstverk", som kräver oerhört mycket av skådespelarna, sång, avancerad rytmisk recitativ, gester, mimik och ren akrobatik. Den skådespelare som gestaltar konkubinen måste inte bara kunna sjunga och agera, utan också uppföra den avancerade svärdsdansen vars rörelser har sitt ursprung i kinesisk wushu (kung-fu). Clownen måste kunna behärska scenen både som komiker och som akrobat. Med programmet på denna festival vill vi låta er möta jingjuteatern som den uttrycksfulla och sofistikerade scenkonst denna teatertradition faktiskt är.

Nils Olof Ericsson
2000-08 för Göteborg Dans & Teater Festival

Värdshuset vid Trevägskorsningen

Värdshusvärden Liu Lihua: Yan Qinggu
Officeren Ren Tanghui: Zhang Fan

Historien tilldrar sig för tusen år sedan, under Songdynastin. General Jiao Zan har blivit dömd till förvisning till Shamenön, han har dödat en korrupt ministers svärson. Fångvaktarna och den fångne generalen tar in på ett värdshus över natten. Värdshusvärden Liu känner stor sympati för generalen. En officer, Ren Tanghui, som också sympatiserar med general Jiao, har fått i uppdrag att i hemlighet följa efter fångtransporten för att se till att inget ont händer honom på vägen.

Föreställningen öppnar med att Ren i talad monolog presenterar sig, och ger bakgrunden till historien. Han knackar på värdshusdörren och frågar Liu om det möjligen kommit ett följe med två fångvaktare och en grovt byggd fånge. Liu blir misstänksam, och svarar undvikande. -Varför är ni så intresserad av detta? -Varför skulle jag inte vara intresserad? Båda blir snabbt övertygade om att den andre är ute efter att skada general Jiao. I nattens mörker försöker båda oskadliggöra den inbillade fienden. Denna pantomimscen är en klassiker i jingju-teatern. Scenen är helt upplyst, men skådespelarna agerar som om det rådde fullständigt mörker.

Till slut väcks general Jiao av larmet, han kommer ut och förklarar för de båda att de misstagit sig gruvligen, och värdshusvärd Liu och officer Ren ursäktar sig ömsesidigt.

I detta stycke kan man inte ta miste på huvudpersonerna: värdshusvärden Liu har svart dress, och typisk vit clownsminkning över näsan. Officer Ren har vit dress.

"Värdshuset vid Trevägskorsningen" har spelats åtminstone sedan början av 1850-talet. Den version vi ser i kväll skapades hundra år senare, 1951, av en av 1900-talets stora uttolkare av jingjuteaterns clownroller, Zhang Chunhua. Värdshusvärden spelas av den unge skådespelaren Yan Qinggu, som lärt rollen direkt av Zhang Chunhua. Det är en krävande roll, som kräver både akrobatisk virtuositet och behärskande av jingjuteaterns komiska gester, mimik och tal.

Zhong Kui gifter bort sin lillasyster

Zhong Kui: Liu Jun
Zhong Kuis lillasyster: Yan Haiying
Du Ping: Wang Shimin
Tjänsteflickan: Liu Jia

Zhong Kui är i kinesisk mytologi en skyddsande mot onda demoner. Han avbildas med vild uppsyn och stort svart skägg, och hans porträtt hängs upp bl a vid Drakbåtsfesten för att skrämma bort ovälkomna illasinnade andar.

I första scenen berättar Zhong Kui bakgrunden till historien. Han var under sin levnad en lovande student, som hade ett lysande resultat i de kejserliga examensproven. Men när kejsaren fick se honom blev han förskräckt över hans fula uppsyn, och fråntog honom examenstiteln. Förödmjukad tog han sitt liv genom att slå sitt huvud mot en dörr i palatset. Hans bäste vän Du Ping begravde honom. I underjorden blir Zhong Kui en inflytelserik ande, med en här av smådjävlar till sitt förfogande. Han skall nu förverkliga sitt löfte till Du Ping att låta honom gifta sig med Zhong Kuis lillasyster.

Zhong Kui ger sig av till sin syster, ridande på en åsna. Han har med sig sina väskor med böcker - även i underjorden är han en intellektuell.

I andra scenen möter vi Du Ping, som presenterar sig och berättar historien från sin utgångspunkt. Kejsarens orättvisa behandling av Zhong Kui har övertygad Du om att det inte är någon idé att göra karriär som ämbetsman. "Nu lever jag ett rofyllt liv. En vacker natt som denna tar jag en promenad i trädgården. Månen är klar som en spegel."

I tredje scenen drar Zhong Kui med sitt följe till systerns hus. Han sjunger under färden om naturens skönhet som inspirerar till poesi. Systern blir förskräckt när hon hör sin döde broders röst, och ser alla smådjävlarna. Zhong Kui berättar vad som hände, och hur han begravdes av Du Ping. Han berättar om löftet att Du Ping skulle få gifta sig med henne. Men då måste jag ha en äktenskapsförmedlerska, ingen god flicka kan annars gifta sig, säger systern. Zhong Kui kommer på att tjänsteflickan kan bli det, då faller ingen skugga på systerns rykte.

Giftermålsprocessionen....

Zhong Kui spelas av Liu Jun. Hans rollfack kallas wusheng, och har rörelsemönster som påminner om traditionella kampsporter. Den röda ansiktsmasken uttrycker rollkaraktärens lojalitet och mod.

Farväl min konkubin

Konkubinen Yu Ji: Shi Min
Kungen av Västra Chu, Xiang Yu: Zhang Dafa

Handlingen i detta klassiska stycke har en historisk verklighetsbakgrund. Året är 202 f Kr. Dynastin Qin har fallit sönder, den dynasti som grundades år 221 f Kr av Qin Shi Huang, "den förste kejsaren av Kina", han som byggde den kinesiska muren. Två rivaliserande tronpretendenter slåss om makten. Det är om den ene av dem och hans konkubin som stycket handlar: Xiang Yu, kungen av Västra Chu, och älsklingskonkubinen Yu Ji. I denna historiska maktkamp förlorade Kungen av Chu, och den andre härskaren vann maktstriden: Liu Bang, han som grundade Handynastin.

Scenen är kungens fältläger. Konkubinen gör entré. Hon sjunger en kort strof om krigets grymhet. Kungen kommer ridande (en svart piska med tofsar illustrerar hästen) tillbaka till lägret från dagens strider. Hon frågar honom hur dett gått idag. Han svarar att flera av Hanarméns generaler stupat - men deras armé var numerärt överlägsen och Chus förluster stora. Kungen tröstar sig med några glas vin och går till sängs. Konkubinen går ut ur tältet för att få frisk luft. Hon sjunger en sång och tittar på höstmånen. Månen är skön, men folket lider under krigets grymhet. "Vad kämpar alla hjältar på slagfälten för? - De dödas kalla ben!" Plötsligt hör hon från fiendelägret välkända toner, några soldater sjunger Chus sånger - det måste betyda att många Chusoldater redan givit upp och gått över till Hanarmén! Några av kungens nattvakter kommer förbi. De har också hört sången från fiendelägret, och de uttrycker oro och pessimism.

Yu Ji går in i tältet, väcker kungen och berättar om sångerna från fiendens läger. Kungen förstår att läget är kritiskt. Kungens häst gnäggar. "Även min häst vet att jag förlorar kriget!" Kungen försöker övertala konkubinen att ge sig av. Hon säger: "Låt mig dansa för dig, och skingra dina dystra tankar." Hon går ut och hämtar två svärd, börjar dansa och sjunger "Seger eller nederlag, ett ögonblicks skillnad! Låt vinet skingra oron." Yu Ji vill inte vara en börda när kungen nu måste ge sig av. Bättre vore att han gav sig iväg utan henne. Kungen förstår att hon tänker begå självmord, han protesterar. Yu Ji lurar till sig kungens svärd och tar sitt liv, kungen ropar i förtvivlan: "Aya!".

För en utländsk publik blev "Farväl min konkubin" känd genom Chen Kaiges film med samma namn. Det var Mei Lanfangs paradnummer - den kanske störste av alla jingjuskådespelare. I den gamla traditionen spelades kvinnorollerna av män, och Meis tolkningar blev stilbildande . År 1926 besökte kronprins Gustaf Adolf, sedermera Gustav VI Adolf, Kina och inbjöds till Mei Lanfangs eleganta hem i Peking. Mei valde att uppföra just konkubinen för kronprinsparet. Nu, 74 år senare, visas stycket för första gången för publiken i Sverige.

Konkubinen spelas av den unga skådespelerskan Shi Min. Hennes tolkning har vunnit uppskattning både i och utanför Kina, för det uttrycksfulla skådespeleriet och för den akrobatiska elegansen i svärdsdansen. Den kinesiske tonsättaren Tan Dun har gjort en multimediaföreställning om tre tragiska kvinnoöden, och han har valt Shi Min att tolka Yu Ji.

Kungen av Chu spelas i kvällens föreställning av Zhang Dafa, som sedan 60-talet gjort många uppmärksammade rolltolkningar inom facket "hualian" ("målade ansikten").

(av Nils Olof Ericsson, KINESISKA.COM)

Jingju Masks

A plastic art peculiar to the Chinese stage, the facial makeups are various designs of lines and coloured patches painted on the faces of certain operatic characters. They follow traditionally fixed patterns for specific types to highlight the disposition and quality in the personages so that the audience may immediately know whether they are heroes or villains, whether they are kind or treacherous and wicked. The following describes briefly the major categories of facial makeups:

The red face shows bravery, uprightness and loyalty. A typical "red face" is Guan Yu, general of the period of the Three Kingdoms (220-280) , famed for his faithfulness to his Emperor, Liu Bei.

The reddish purple face likewise shows a just and noble character, for instance, Lian Po in the well-known play Jiang Xiang He (The General Reconciled with the Chief Minister), in which General Lian was proud and impetuous and quarrelled with the chief minister to whom he was ultimately reconciled.

The black face indicates either a rough and bold character or an impartial and selfless personality. Typical of the former are General Zhang Fei (of the Romance of the Three Kingdoms) and Li Kui (of Water Margin), and of the latter is Bao Gong (alias Bao Zheng), the semi-legendary fearless and impartial judge of the Song Dynasty.

A green face depicts surly stubbornness, impetuosity and a total lack of self-restraint.

Commonly seen on the stage is the white face for the powerful villain. It highlights all that is bad in human nature: cunning, craftiness, treachery. Typical characters are Cao Cao*, powerful and cruel prime minister in the time of the Three Kingdoms, and Qin Hui, treacherous Song Dynasty prime minister who put the national hero Yue Fei to death.

All the above facial makeups belong to a category of characters collectively called jing--all males with pronounced personal traits.

For the clowns of traditional drama, there is a special makeup called xiaohualian (the petty painted face), i.e., a small patch of chalk on and around the nose to show a mean and secretive character, such as Jiang Gan of the Three Kingdoms who fawned upon Cao Cao.

It is also occasionally painted on a young page or an ordinary workingman, often to enhance his wit, humour or jesting and to enliven up the performance.

Another type of players , called "acrobatic clowns" (wuchou), are also touched up with a tiny patch of white on the tip of the nose to show an astute mind, a keen and quick wit. Several of the stage heroes from the novel Water Margin are made up in this way.

The facial makeups date a long time back to the Song (960-1279) and Yuan (1271-1368) dynasties at least. Simple patterns of painted faces are found in tomb murals of that age. During the Ming Dynasty (1368-1644), improvements were made in the skills of drawing and in preparing the paints, leading to the whole set of colourful facial patterns that we see in today's Jingju (Peking Opera).

As to the origin of the facial makeup, it is still largely a matter for conjecture. And there are different theories:

1) li is believed that primitive hunters painted their faces to frighten off the wild beasts, and highwaymen in the old days did the same to hide their identity and also to overawe the wayfarers they were to rob. Either practice may have led to the emergence of dramatic facial makeups.

2) It is thought that the facial makeup owes its origin to the mask. Prince Lanling of the Northern Qi Dynasty (479- 507) was a good fighter but, because of his handsome features, aroused no fear in his enemy. So he had a ferocious-looking mask made and began to wear it into battles. Sure enough, he proved much more formidable and therefore ever-victorious. His followers composed a song to sing of his successes, which developed into a masked dance, showing him storming into the enemy formation. Subsequently, the mask became painted patterns for stage characters.

3) It is held that facial makeups were used for traditional operas simply because they were often presented on open-air stages to large gatherings of noisy crowds, and the characters were made to wear painted facial patterns in order to bring the drama home to the audience.

*Historically Cao Cao was a statesman of great talent and bold vision, yet through the bias of early writers, has been presented on the stage as a wicked man behind the facade of a white face.

			Ta del av vårt nyhetsbrev om Kina! Ange din email adress: subscribe unsubscribe