|
KINESISKA.COM
- Kina Arkiv - Nytt
om Kina
Kina
femtioårsjubileet Den kinesiska termen för revolutionen i
oktober 1949 är befrielsen. Kineserna, som utgör en fjärdedel av mänskligheten, har nu
rest sig, sade Mao vid ett möte i Peking, en dryg vecka innan han från podiet vid
Himmelska fridens torg proklamerade Folkrepublikens grundande. Det är denna befrielse som
fyller femtio.
Dags att börja gå
GP, 1999-09-30 Kultur , Krönika
Nils
Olof Ericsson
Tidigare kulturattaché i Peking
Den kinesiska termen för revolutionen i oktober 1949 är befrielsen. Kineserna, som
utgör en fjärdedel av mänskligheten, har nu rest sig, sade Mao vid ett möte i Peking,
en dryg vecka innan han från podiet vid Himmelska fridens torg proklamerade
Folkrepublikens grundande.
Det är denna befrielse som fyller femtio. Det är väl något av en historiens ironi, att
så många av Folkrepublikens jubileumsår knappast varit särskilt ärorika, eller värda
att fira. De som deltog på torget i oktober 1949 och hyllade den store ledaren på podiet
kunde knappast ana att tioårsjubileet skulle inleda den största svältkatastrofen i
Kinas historia, ett resultat av Maos politiska dårskap. Tjugoårsjubileet firades i
kulturrevolutionens kaos, ett kaos skapat av den store rorsmannen. Och fyrtioårsjubileet
firades i en kvävande atmosfär, bara några månader efter det att stridsvagnarna
rullade in på Himmelska fridens torg för att slutgiltigt kväsa studenternas
demonstrationer, förbi det podium där Mao stod 1949 - symbolen för Folkrepubliken på
dess statsvapen.
I denna historiska kavalkad framstår oktober 1979 som något av en ljuspunkt:
reformpolitiken hade just inletts, bönderna kunde börja sin frigörelse från
folkkommunsystemet och småhandeln tilläts en begynnande blomstring. Den kvävande
politiska kontrollen började ersättas med en relativ öppenhet. Det som skedde var en
normalisering, en lindring av skadorna av den revolution som Mao inlett trettio år
tidigare.
Och nu är Folkrepubliken femtio, och det firas med den första militärparaden på torget
på femton år. Scenen från 1 oktober 1949 visas gång på gång i kinesisk TV,
tillsammans med valda glimtar ur historien. Men man har svårt att göra en analys. Om
kritiken mot Maos misstag blir för skarp och tydlig, hur går det då med legitimiteten?
Vad är det då man firar?
Jag besökte nyligen Shanghai. Där var man litet diskret frågande inför den dyra
paraden i Peking. Shanghai representerar den moderna sidan av Kina, och utvecklas nu till
en asiatisk storstadsmetropol. Den ekonomiska utvecklingen står i centrum, och problemen
inom ekonomin tilldrar sig betydligt större intresse än militärparader och Falun gong.
Men i Peking, den politiska maktens centrum, har firandet stort politiskt symbolvärde.
Husfasaderna längs paradgatorna har putsats intensivt, och torget fått ny
stenbeläggning.
Ideologisk rättning råder. Kampanjen mot Falun gong är ett synligt arv från Mao. Där
skulle han ha känt igen sin revolution betydligt bättre än på börsen i Shanghai.
Vad firar man då? Betyder det något för vanliga kineser? Jag tror att det viktigaste
för dem, och det som är värt att fira som en förändring av historisk betydelse är,
att Kina återvunnit sitt oberoende, att man inte längre är en andra rangens nation, att
Kina har fått den roll som världens folkrikaste land rimligen borde ha i
världssamfundet. I den meningen har kineserna rest sig. Men när man väl rest sig måste
man röra sig framåt. Det är en komplicerad process. Vi kanske får vänta till
sextioårsjubileet för att bättre kunna bedöma den.
Nils Olof Ericsson
Tidigare kulturattaché i Peking
|
