Bland de legendariska tre dynastierna Xia, Shang och Zhou var det bara Zhou som var känd från sina egna skrivna källor.

Shang-dynastins 30 kungar och 7 (succesiva) huvudstäder fanns nertecknad i chronicles som sammanställdes under Zhou. I huvudstaden var det kungliga palatset och överklasshusen byggda med samma arkitetektur som finns att beskåda i Beijings Forbidden City.

Shang-perioden är mest känd för sina verk av brons.

Zhou var från början en liten stam med nomader som bosatte sig i Wei River Valley.

Zhou var för en tid vassal till Shang ända tills man byggt upp sin armé och invaderade Zhou ca 1040 f. Kr.

Förste kejsaren av Qin hette Qin Shi Huangdi. Under Qin standardiserade man mått och vikter.

En man vid namn Shang Yang fick tillåtelse av Qin Shi Huangdi att införa legalismen dvs lagar och straff. Alla var lika inför lagen, utom kejsaren. När kejsaren dog mördades Shang Yang men hans system av lagar och straff levde kvar.

Den förste kejsaren anställde Han Fuzi som rådgivare. Han ansåg precis som Shang Yang att lagar och straff måste finnas. Efter diverse intriger mot kejsaren arresterades dock Han Fuzi. Han tog senare livet av sig i fängelset. Han Fuzi's "klasskamrat" (under Xun Zi) Li Si efterträdde honom som rådgivare. Li Si blev senare statsminister.

Li Si försökte radera ut konfucianismen genom att bränna alla klassiska Confucianska verk han kunde komma över.

När kejsaren dog i en ålder av 49 år, förfalskade Li Si ett kejserligt testamente för att kunna stanna kvar som stadsminister men misslyckades och blev avrättad.

Under Han-dynastin hade regimen monopol på salt och järn. Man införde kopparmynt och standardiserade skriftspråket. Under denna period förde man också handel (siden) med utlandet, bla Romarriket.

Han-dynastin grundades av Liu Bang som tog kejsarnamnet Han Gaozu. Han var från början Qin (?) -kejsaren Xiang Yous högra hand men lyckades att störta denne

Liu Bang var en rätt så liberal person och ville bli sedd som en folkets man.

När han dog försökte hans änka kröna en kejsare från sin egen släkt men misslyckades med detta. Under Han-perioden var detta ett vanligt förfarande i palatset: En ung kejsare kunde ibland bara lita till sina närmaste män som var Eunucker.

Han Wudi var militärisk/diktatorisk i sitt styre. Han utökade Kinas gränser och erövrade Södra Manchuriet och Korea i norr och sydvästra Kina och Norra Vietnam i söder.

Han Wudi centraliserade makten.

Han hade under sig 9 ministrar, en kansler plus en sekreterare som han använde i rådgivande syfte.

En hemlig polis som skulle kontrollera byråkraterna skapades (för att inga intriger mot kejsaren skulle uppkomma)

Man hade stora problem med ett antal stammar med turkiska nomader Xiongnu som regelbundet gjorde raider in i Norra Kina. Under de perioder då Han var starkt militärt gjorde man straffexpeditioner in i Xiongnus område och underkuvade de stammar man fick tagpå. I dessa områden flyttade man sedan in Han-kinseser.

I tider då Han inte var starkt militärt användes en policy kallad "peace and kinship", man gav alltså gåvor till de norrliga stammarna med förhoppningar om att de då skulle hålla sig borta.

Wang Mang var huvudmannen i Wang släkten och stod väldigt nära kejsaren (under en period av 25 år hade han den verkliga makten).

Wang Mang var reformist. I sin egenskap av "hemlig härskare" tog han tillbaka vissa jordreformer som varit fördelaktiga för bönderna. Bönderna gjorde då uppror som leddes av ett hemligt samfund kallat Red Eyebrows. I samma veva ville Mang ta makten officiellt och försökte skapa en ny dynasti men misslyckades och blev halshuggen.

Han-dynastin "återinfördes" och kallades efter detta Östra Han, huvudstaden flyttades och jordreformerna sattes tillbaka.

De 300 århundraden som Sui-Tang upptog återetablerade det kinesiska idealet av unity som framväxte under Han.

Innan Sui-Tang grundades var Kina splittrat i småriken

Grundarna av Sui-Tang hade gift in sig i nomadiska stamfamiljer och de blev nu aristokratin i dynastin.

Grundaren av Sui kom från en delvis nomadiserad familj kallad Yang. Den sista av The Sixteen Kingdoms (alltså smårikena innan Sui-Tang) hade redan återsamlat Norra Kina när Sui-kejsaren kom till makten. Han skapade snabbt en ny lagbok men fortsatte med vissa instituitoner som tidagare kejsare skapat.

Under Sui skapade man The Grand Canal.

Under Tang blev hästen viktig för militären. Handelsvägar öppnades mot väster. Japan blev också intresserad av Tangkulturen.

Under denna tid skapdes den berömda Tang poesin.

Buddismen var stark under denna tid. En munk var skattebefriad vilket medförde att många registrerade sig som munkar för att slippa att betala skatrt. Klostren växte och ägde mer och mer. Regimen under Xuan Zong tröttnade efter ett tag på detta och rensade ut bland munkarna, dvs tvingade dom att bli civila igen.

Första Tang-kejsaren hette Li Yuan. Han var från början general och fick hjälp av sin son Li Shimin som senare tog över efter pappan. Li Shimin lyckades med bedriften att ena norra. södra och östra Kina. Li Shimin var han begåvad med två avundsjuka bröder som intrigerade mot honom men avslöjades och avrättades.

När Tang-kejsaren tog över efter Sui expanderade riket. Man besegrade Koreanerna och gick in i Vietnam. Confucianisterna hade dock problem med relationerna till militären. Detta löstesmed speciella krigarklaner som var stationerade vid gränserna, alltså inte i huvudstaden.

Tangs huvudstad Chang'an blev med den tidens mått mätt en stor metropol.

Wu var Kinas enda kvinnliga härskare. Hon var från början konkubin till kejsar Gaozong men tog över när denne dog.

Hon sägs ha regerat mycket länge. Kejsarinnan Wu ville bryta aristokraternas makt och fick på så sätt med sig confucianerna (även fast hon själv var buddist).

Hon satte, i motsats till andra härskare, inte sina familjemedlemmar på nyckelpositioner inom administrationen.

Wu drog sig senare undan (utan att bli mördad!) och lämnade över makten till Li-familjen (den släkt där förre kejsaren kom ifrån)

Under Xuans styre var Tang på sin höjdpunkt men började så sakta förfalla.

Under hans styre började trakaserierna mot budistiska munkar/kloster (se under rubriken allmänt!). Det sägs att han tvingade 120.000 munkar att bli civila igen.

Under denna tid blev Japan mycket influerad av Tang och tog till sig språket, kultur, byggnadsstil osv. I och runt nuvarande Kyoto finns en mängd byggnader som är inspirerade av Tang.

Confucius ansåg att han nedtecknade redan existerande värderingar

Han menade att människor föds in i ett etablerat system, får en specifik roll med olika relationer till olika människor (härskaren, fadern, underlydande etc)

"En bra stat byggs upp av goda människor som i sin tur fostrar goda människor"

Ansåg att varje människa kan förbättras genom träning.

Confucius lärljunge Mencius började filosofera om människans inneboende godhet/ondska och kom fram till att människan i grund och botten är gid

Han menade att ondska är brist på uppfostran och utbildning.

Confucius lärljune Xunzi ansåg att Mencius inte var en "riktig" confucian.

Xunzi menade tvärtom att människan i grunden är ond. Godhet kommer tack vare uppfostran, ritualer etc. Människan blir uppfostrad av samhället.

Grundare och huvudlärare inom Taoismen var Zhuang Zi och Lao Zi (som ev. är en fiktiv person).

Taoisterna ansågs vara motståndare till Confucianismen. Man var i princip anarkister, motsatte sig staten, ville ha småskalighet, nära till naturen etc.

Man var mycket skeptisk mot saker som skrevs.

Inom Taoismen blev man med tiden rätt så vidskeplig eftersom rörelsen sög upp folkets vidskeplighet. Med tiden försvann i princip den ursprungliga Tao-istiska läran och kvar fann bara folkilig vidskeplighet.

Buddismen introducerades i Kina under samma period (eller lite före Sui-Tang). Ursprungligen kom Buddismen från Nepal.

Det första buddisktiska klostret i Kina hette "Den Vita Hästen"

1. Livet är lidande

2. Omfödelse sker pga åtrå till tingen i världen

3. Denna kedja kan brytas mha de 8 vägarna (?)

4. Man kan då komma in i Nirvana (ickeexistens) och behöver sedan inte födas om

Det fanns 2 skolor inom buddismen Hinayana (Lilla Vagnen) och Mahayana (Stora Vagnen).

Hinayana, eller Theravada som de kallade soig själva underströk vikten av klosterliv och möjligheten att nå Nirvana "för sig själv". Mahayana däremot var mer social. Denna gren delades senare upp i olika grenar (Dyana, Chan och Zen) och spreds till Japan.

KINESISKA.COM - Kina Arkiv - Kinas historia