KINESISKA.COM - Kina Arkiv - Kinas historia

När Sun Yatsen dog 1925 var det 3 möjliga efterträdarna civila veteranrevolutionärer som varit med Sun sedan Tong Meng Huis dagar. Dessa tre hette Hu Hanmin, Wang Jingwei och Liao Zhongkai.

Den sistnämnde var den som var mest kapabel i gänget att ta över ledarskapet efter Sun. Hans stöd kom dock enbart från Kommunsitpartiet samt från Cominterm (?) rådgivare.

Hu Hanmin var den som hade mest efterföljare och Wang ansågs som ledare för "vänster" Guomindang, en liten halvt okänd grupp i partiet som stödde kommunisterna och United Front.

Inom bara några veckor efter Suns död lönnmördades Liao Zhongkai av okända män. Hu Hanmin blev tillsammans med några högerving Guomindangveteraner misstänkta för mordet. Hu försvann då utomlands (han var säkert inte direkt oskyldig!) och veteranerna förpassade sig själva till Shanghai.

Nu fanns egentligen bara Wang Jingwei kvar, men plötsligt uppenbarade sig en militär vid namn Tang Jiyao, f.d. dujun i Yunnan som blivit vald till Suns ställföreträdare vid den första kongressen som det omorganiserade Guomindang hållit. Tang påstod att detta gjorde honom till efterträdare. Som för att bevisa detta marscherade han med sin armé in i Guanxi med slutmål Canton.

Detta hade kunnat sluta olustigt om inte militärledarena i Guanxi (Li-Bai-Huang) valt att stödja de civila ledarna i Guomindang. Man sopade alltså mattan (antar jag) med Tang och han försvann in i historiens dimmor.

Whampoa akademinen hade sakta men säkert rykt upp sig och var nu ytterligt framgångsrika. Deras lilla men väldisciplinerade styrka var nu grundstommen i 1st Army för revolutionsregeringen (i Söder).

Ledaren för Whampoa, en viss herr Chiang Kaishek hade fram tills nu inte tagit aktiv del i politiken, men detta skulle snart ändra sig.

Chiang, som var född i Zheijang, hade kommit i kontakt med upprorsmän (från revolutionen 1911) som samlats kring en man vid namn Chen Qimei i Shanghai. När Chen blev lönnmördad av agenter i Yuan Shikais tjänst ersattes han av en veteranmedlem i Tong Meng Hui, Zhang Renjie som var en framgångsrik affärsman i Shanghai.

Det som förde denna grupp samman var deras modiga (!) försök att försöka erövra en Yangzi gunboat i Oktober 1915 .

I gruppen fanns 2 bröder, the Chen Brothers, som var brorsöner till Chen Qimei, som senare skulle komma att ingå i Chiang Kaisheks regering.

Under perioden 1920-1922 höll CK, Chen-bröderna och Zhang Renjie på att fuska lite i Aktiebranchen då de startade Stock and Commodity Exchange i Shanghai för att få medel till revolutionen. Med dem i detta Aktieföretag var Dai Jitao som varit kollega till Sun under dennes 2-åriga exil i Shanghai, då Sun skrivit Fundamentals of National Reconstruction

Chiang blev genom diverse omständigheter bekant med Sun som snart utnämnde Chiang till chef för Suns privata livvaktsstyrka. När Whampoa grundades blev Chiang utnämnd till commendant, efter att ha studerat militär organisation i 3 månader i Moskva.

Chiang gav Chen Guofu (en av Chenbröderna) order om att rekrytera folk i nedre Yangzi provinserna. Chen lyckades på kort tid (2 år) skrapa ihop uppemot 4.000 man, varav de flesta härstammade från Zhenjiang Flertalet av ledarna i Whampoa var födda i Zhenjiang förutom de politiska instruktörerna.

Fackföreningar hade aldrig varit någon större hit i Kina. De som arbetade med traditionella hantverk var oftast indelade i skrån, eller gillen som inkluderade både arbetsgivare och arbetstagare. De som arbetade i moderna industrier hade inga gillen att falla tilbaka på utan var i händerna på olika hemliga sällskap.

När kommunisterna ville skapa moderna fackföreningar fick man alltså slåss mot dessa maffialiknande organisationer (gissa vilka som fick avhuggna hästhuvuden uppspikade på ytterdörren).

1920 grundades Shanghais första kommunistledda fackförening, Shanghais Mekaniska Fackförening. Man startade kvällskurser för arbetarna och utgav små internblad.

Det följande året sattes ett sekretariat upp som skulle ge stöd åt landets alla fackföreningar. Detta sekretariat understöddes av Sovjet med $1.000 / månad.

Den första nationella fackföreningskongressen hölls i Maj 1922. 162 delegater som sade sig representera 270.000 medlemmar vimlade omkring i trängseln. Vid den andra kongressen 1925 hade det totala medlemsantalet fördubblarts för att fördubblas ännu en gång vid den 3:e kongressen som hölls 1926.

Under åren 1919-1924 var fackföreningarna involverade i en del strejker som de flesta slutade med en eller flera döda fackföreningsmedlemmar.

Teoretiskt ville kommunisterna att befolkiningen (mest bönder) på landsbygden också skulle organsera sig i fackföreningar men eftersom medlemmarna i kommunistpartiet var ca 400 (aktiva) och bönderna som man ville värva ca 500.000 kan man förstå att man tvekade. Det skulle visa sig att när väl en organisering gjordes var det inte från partiets sida, utan individulla entusiaster som fått sin inspiration från Waseda University i Japan.

De Tong Men Hui veteraner som tidigare flytt till Shanghai misstänkta för mord (är inte det en TV serie?), fick snart sällskap av fler människor som protesterade mot den kommunistiska infiltrationen i Guomindang. Man brukade samlas vid Suns grav i Western Hills och blev därför kallade Western Hills Group.

I Canton stödde Chiang Wang Jingwei och vänsterflanken av Guomindang och fördömde Western Hills Group. Detta gjorde han så bra att han blev utnämnd till att vara med i Guomindangs Central Executive Commitee

Så fort Chiang blivit vald började han att strula i partiet. Han ledde t.ex. en skarp attack mot den ökande kommunistandan i partiet. Han påstod att det fanns en vänsterflanks konspiration vars mål var att ta över partiet. Till sin hjälp skulle dessa konspiratörer, enligt uppgift, använda en gunboat, Zhongshan.

Huruvida detta var sant eller inte kom aldrig fram, men Chiang beslagtog ändock båten, arresterade desss kapten och ett flertal Cominterm advisers samt en del medlemmar ur kommunsitpartiet.

Genom att göra gällande att Wang Jingwei hade haft nåt att göra med den förmodade konspirationen lyckades Chiang få bort Wang från ledningen. Istället fixade han in sin gamle polare Zhang Renjie som ledare för Guomindang och en av Chenbröderna - Chen Guofu som ledare för Organization Department. Chiang ordnade också så att de kommunistiska rådgivarna i 1st Army sparkades.

Med sån kraftig uppbackning av Zheijang folk lyckades Chiang tvinga fram ett accepterande från Borodin som var Chief Cominterm adviser att utrusta en nordlig expedition.

I Norr var läget splittrat (!). Duan Qirui hade den 20 April 1926 dragit sig tillbaka från politiken. Zhang Zuolin hade blivit bortmotad från Yangziområdet, Wu Peifu höll området kring Hunan-Hubei. Feng Yuxiang hade återvänt från Moskva och hotade Zhili clique . Alla dessa norliga styrkor skulle enkelt kunnat besegra hela söderns Nationaliststyrkor eftersom man var 6 gånger fler, men man misslyckades, pga dessa inre stridigheter, att samarbeta.

I July 1926 marscherade Chiangs Nationalistarmé in i Hunan. Wu Peifu´s styrkor stod inte emot Guomindangstyrkona särskilt länge. Inom 6 månader hade Nationalisterna invaderat och erövrat Shanghai och Nanjing.

En Guomindang grupp som valts av Central Executive Office och National Government Council reste till Wuhan för att sätta upp ett National Government där, officiellt from 1 Januari 1927. Gruppen reste dock först till Chiangs HQ i Nanchang där han välkomnade dom med öppna armar.

Det skulle snart visa sig att en splittring fanns i Guomindang. De revolutionära arméer som stödde Chiang och Whampoa hade tagit den östra vägen, medans den kommunistvänliga falangen tagit den gamla Taipingrutten till Changsha och Wuhan. Ledaren för Nanchanggarnisonen (där Chiang hade sin HQ) var gammal klasskompis till Zhu De, som senare skulle bli ÖB för Röda Armén. När Nationalistarmén som tog Nanjing också visade sig ha en kommunsitvänlig ledare började det hetta till.

Det var nu som saker och ting började bli rörigt att hålla reda på.

De kommunistledda fackföreningarna började knaka i fogarna (av missnöje?). Man uppmuntrade dessa fackföreningar att hjälpa nationalisterna genom att ge dom förnödenheter samt ställa till med en del trassel i norr. Vänster agigatorer passade på att utlysa generalstrejker i skuggan av nationalistarméernas framfart. Det gick så långt att man gav strejkvakterna vapen, vilket kanske inte var en så lysande idé! I vissa städer drev dessa strejkvakter strejkerna lite väl långt. Med vapenmakt försökte man ge makten i fabrikerna och industrin till arbetarna. Arbetsgivarna kallade in Nationalistarmén för att slå ner dessa strejkvakter. I vissa områden lyckades man få bort dessa vapengalningar men i Wuhan blev de av någon anledning tolererade.

Vissa av dessa strejkvaktsbrigader (om man nu kan kalla dom så) anföll utländska mål, eller kineser med utländska kontakter. I Chanhsha dödades t.ex. 30-40 kinesiska affärsmän som haft kontakt med utländska köpmän.

För att göra saken än värre marscherade ett beväpnat inspektionsteam (?) i på gatorna i Shanghai. Det hemliga sällskap som hade Shanghai som bas Green Gang kände sig hotade och beväpnade sig. Kommunistledaren för Shanghais Fackförening inbjöds till en middag med Green Gangs ledare och blev mördad innan han kommit till huvudrätten. När Fackföreningsbossen nu var ur vägen kunde Green Gang relativt lätt slå tillbaka fackföreningen till en kostnad av flera hundra människoliv.

Wang Jingway blev tillbakakallad till Kina (från sin exil utomlands) av Chiang och kollegor i Wuhan. Wang upptäckte att Feng Yuxian gått över på Chiangs sida, likaså hade Guanxzi generalerna gjort.

Den 15 September 1927 skapade man en Special Central Commitee i Nanjing som hade till uppgift att försöka göra Guomindangpartiet till ett homogent parti igen. Diverse inre stridigheter uppstod som omöjliggjorde detta. Western Hills Group tvingades att avgå från kommiteen efter att han anklagats för ett upplopp där två studenter dödats.

Styrkor från Norr överaskade Chiang i Nanjing som tillfälligt lämnade staden. Makten i Nanjing sattes i händerna på ett triumvirat bestående av 2 Guangxi generaler och Chiangs ÖB He Yingqin. När Chiang var borta från Nanjing passade han på att gifta sig den 31 December 1927 med Song Meiling, som var syster till Sun Yatsens änka.