Kina 1999-09-10

Handläggare: Jörgen Halldin

Sveriges Kinahandel 1991 - augusti 1999
(1999-12-02)
Kinas ekonomi - tredje kvartalet 1999
(1999-10-22)
Landfakta om Generalkonsulatets distrikt
(Shanghai, Jiangsu, Zhejiang och Anhui-provinserna)
(1999-10-15)
Kinas ekonomi: Ökad osäkerhet över utvecklingen
(1999-07-22)
Kinas ekonomi helåret 1998 och utsikter för 1999
(1999-06-03)
Sveriges handelsförbindelser med Kina
(1999-06-03)
Svenska investeringar i Kina
(1999-04-16)
Mongoliets ekonomi hösten 1998
(1998-10-22)

2. Bilaterala frågor
Av äldre viktigare bilaterala avtal kan nämnas de om luftfart (1973), sjöfart (1975), industriellt vetenskapligt och tekniskt samarbete (1978), handel (1979), investeringsskydd (1982) och dubbelbeskattning (1986).

Det bilaterala immaterialrättsavtalet som undertecknades i november 1993 har numera övertagits av EU:s avtal med Kina. Ett ramavtal om tekniskt samarbete på vägtransportområdet ingicks i november 1996. SAS önskemål om utökade flygförbindelser med Kina (en femte frekvens per vecka) tillgodosågs under andra halvåret 1997. Ett nytt investeringsskyddsavtal håller på att framförhandlas på svenskt initiativ liksom en revidering av dubbelbeskattningsavtal på kinesisk framställan. Ett delvis reviderat handelsavtal, som bevarar den legala grunden för fortsatta bilaterala handelspolitiska kontakter även efter Sveriges EU-inträde, trädde i kraft 1 juli 1997.

3. Sveriges förbindelser med Kina
Normaliseringsprocessen efter den period av kyla som följde på händelserna i Peking den 4 juni 1989, får numera i stort sett betraktas som avslutad. I linje med de långtgående reformplaner som fastlades av den 15:e partikongressen hösten 1997, och följdes upp av Nationella Folkkongressen i mars '98, genomförs en långtgående privatisering av näringslivet och ytterligare öppnande av ekonomin mot omvärlden. Sverige eftersträvar ett utvidgat utbyte och samarbete med Kina inom områden som handel, investeringar, teknik, vetenskap och kultur. Vi ser därvid också ett brett gensvar från omvärlden på Kinas fortsatta öppning utåt som det bästa sättet att främja en utveckling inom landet i riktning mot ökad demokrati och pluralism. Ett centralt element i den svenska Kinapolitiken är att, bl. a. genom en aktiv dialog i MR-frågor med den kinesiska ledningen, verka för ökad respekt för mänskliga rättigheter i landet.

I november 1996 avlade statsminister Göran Persson besök i Kina. I statsministerns delegation deltog även näringsminister Anders Sundström tillsammans med en näringslivsdelegation, och förde samtal med utrikeshandelsminister Wu Yi. Statsministern invigde under besöket det nya svenska generalkonsulatet i Shanghai. Under 1997 besökte handelsminister Leif Pagrotsky Shanghai i maj och kabinettsekreterare Jan Eliasson sin kinesiske motsvarighet i Peking i december. Näringsminister Anders Sundström besökte Kina i maj 1998 med en näringslivsdelegation. I mars 1999 genomfördes i Shanghai manifestationen "Sweden Goes to China", den största svenska satsningen någonsin i Kina, med deltagare från näringsliv, kulturliv, universitet samt en delegation från Göteborgs stad ledd av kommunstyrelsens ordförande Göran Johansson.

Under 1997 var de högsta kinesiska besöken i Sverige vice premiärminister Wu Bangguo (april), verkstadsminister Bao Xuding (juni) och elkraftsminister Shi Dazhen (augusti). Våren 1997 invigdes ett nytt kinesiskt generalkonsulat i Göteborg, varvid staden besöktes av nationella folkkongresssens talman Qiao Shi. I mars 1999 besökte Kinas utrikesminister Tang Jiaxuan Sverige. Därtill har också ett betydande antal viceministrar, partisekreterare, guvernörer och borgmästare från olika provinser och städer samt andra viktiga kinesiska dignitärer besökt Sverige de senaste åren.

Sveriges ekonomiska förbindelser med Kina befinner sig i ett dynamiskt skede. Kina har på kort tid avancerat till att bli Sveriges största asiatiska handelspartner efter Japan. Handeln med Kina utgör knappt 2% av Sveriges totala handel. 1998 var den svenska exporten till Kina 12,4 mrd kronor (+33%) och importen 10,6 mrd kronor (+17%). Sverige är därmed fjärde största EU-exportör till Kina. Telekommunikationsprodukter är den enskilt största svenska exportvaran och utgör omkring 60% av den totala svenska exporten till Kina. Den exportfrämjande verksamheten samordnas i Sverige av Exportrådet och Sweden-China Trade Council. Antalet svenska företag med representation i Kina ökar; f n uppgår antalet svenska etableringar till cirka 320. Svenska företags investerade kapital i dessa företag torde uppgå till ca 1 mrd USD. Antalet svenska medborgare i Kina har på senare tid ökat och uppgår till omkring 800.

Inom ramen för den blandade svensk-kinesiska kommittén för industriellt, vetenskapligt och tekniskt samarbete diskuteras viktigare bilaterala frågor, särskilt på handelsområdet. Kommitténs trettonde session ägde rum i Stockholm i december 1997 med statsrådet Leif Pagrotsky som ordförande på svensk sida.

Sveriges biståndssamarbete med Kina styrs av den landstretegi som antogs av regeringen i april 1997 och sker till övervägande del i form u-krediter och kontraktsfinansierat tekniskt samarbete (f.d. tekniskt samarbete, BITS) genom Sida. Prioriterade samarbetsområden är miljö, jämställdhet mellan män och kvinnor samt mänskliga rättigheter och demokrati. Under budgetåret 1998 uppgick Sveriges totala bistånd till Kina till ca 84,6 miljoner SEK, varav cirka 38,9 miljoner SEK i form av humanitärt bistånd.

Raoul Wallenberg-institutet vid Lunds universitet genomför sedan 1996 seminarier för kinesiska deltagare, i vilka förmedlas en grundläggande utbildning i vad mänskliga rättigheter står för inom kursdeltagarnas arbetsfält. Kurser har hållits för åklagare, poliser, fängelseadministration, familjeplanerings-kommissionen och minoritetskommissionen. Raoul Wallenberg-institutets kurser får ses som ett mycket viktigt led i MR-utbytet mellan Sverige och Kina.

Det svensk-kinesiska kulturutbytet, som var mycket livaktigt under 80-talet men som i stort sett låg nere under åren närmast efter 1989 har tagit ny fart. Återupplivandet av det beror på ett klart ökat intresse från svensk sida, och ett på sina håll djupgående och starkt kinesiskt intresse för svensk kultur. Under de senaste åren har så vitt skilda svenska kulturyttringar som Stockholms ungdomssymfoniker, Roxette, jazzsångerskan Monika Borrfors, svensk grafik, fotoutställning, Ilon Wikland, Göteborgssymfonikerna och "New aBBa" lockat en intresserad kinesisk publik. Intresset för svensk litteratur i kinesisk översättning, liksom för information om svenskt samhällsliv är också stort. På det vetenskapliga området blev globaliseringsseminariet 1997 inledningen till ett löftesrikt samarbete på det samhällsvetenskapliga området. Ett historikerseminarium hölls i Peking i juni '98.

4. EU-Kina EU och Kina etablerade diplomatiska förbindelser i mitten av 1970-talet. Det första handelsavtalet från slutet av 70-talet reviderades 1985 till ett Trade and Cooperation Agreement, som utgör basen för EU:s handelsrelationer med Kina. Kommissionen företräder medlemsländerna i de bilaterala WTO-förhandlingarna med Kina.. EU har även bedrivit biståndsverksamhet under de 10 senaste åren och idag är man en av de största givarna till Kina; projekten bedrivs inom följande områden:
- Human Resources Development
- Support to the Social and Economic Reform Process in China
- Business Co-operation, or Improving the Business Environment in China
- Protection of the Environment
- Rural Development and Poverty Reduction.

I ett kommissionsmeddelande från mars 1998 antogs en ny långtidsstrategi som inriktas på fyra huvudområden - politisk dialog, strävan mot ekonomisk integrering (WTO-medlemskap), utveckling av rättssamhället och biståndsverksamhet. I juni 1998 hölls ett EU-Kina blandkommissionsmöte i Bryssel där bl.a. bilaterala handelsproblem och förhandlingarna om Kinas anslutning till WTO behandlades. Toppmöten EU/Kina hålls regelbundet; nästa kommer sannolikt att äga rum hösten 1999 i Peking.

1999-12-02

Sveriges Kinahandel 1991 - augusti 1999

ÅR	Sv export (milj kr)	Sv export förändr % föreg. år	Sv import (milj kr)	Sv import förändr % föreg. år	Bilateral handelsbalans (milj kr)
1991	1602,5	6,50%	3427,5	30%	-1825
1992	2500,8	56%	4288,2	25%	-1787,4
1993	4864,9	94,50%	6444,7	50%	-1579,8
1994	7760	59,50%	8385,6*	30%*	-625,6
1995	8243,7	6,00%	7604,6*	-9,5%*	+639,1
1996	9329,2	13%	7245	-4,50%	+2079,2
1997	9348	0%	9129	26%	+219
1998	12425	33%	10679,5	17%	+1745,5
1999 1-8	8686,7	17%	7542,8	13,50%	+1143,9

Total % exportökning 1991-1998: 675% År 1991 utgjorde exporten till Kina ca 0,5% av Sveriges totala export Exporten till Kina utgör idag ca 1,9% av Sveriges totala export

Total % importökning 1991-1998: 212% Importen från Kina utgör idag ca 2,1% av Sveriges totala import

* Importsiffrorna avser ursprungsland. Efter EU-inträdet 1 januari 1995 finns ingen uppgift om ursprungsland för varor från Kina som importeras till Sverige via ett annat EU-land. Därför är importsiffrorna t o m 1994 något större än siffrorna fr o m 1995, och egentligen inte fullt ut jämförbara med dessa.

(1999-10-22)

Kinas ekonomi - tredje kvartalet 1999

	1997 Helår	K3/1998	1998 Helår	1999 Halvår	K3/1999
BNP-tillväxt, %	8,8	7,2	7,8	7,6	7,4
BNP mdr USD	901,97	657,48	960,9	437,18	686,2
BNP/capita USD	730	**	770	**	**
Export mdr USD	182,7	134,13	183,8	83	137
Import mdr USD	142,4	98,82	140,2	75	117,6
Ökn statl investeringar %	10,1	28,2	19,6	15,1	8,1
Inflation: KPI %	2,8	-0,7	-0,8	-1,8	-1,6
Detaljhandelspriser %	0,8	-2,5	-2,6	-3,2	-2,8
Industriproduktion %	11,1	8	9,2	9,4	9,3
Statliga företag som % av industriproduktionen	39,76	36,09	35,7	**	**
Utl Dir Inv (kontr.) mdr USD	61,7	35,8	52,13	19,4	29,7
Utl Dir Inv (real.) mdr USD	45,3	31,4	45,58	18,6	29,2
Valutareserv mdr USD	139,9	141,1	145	147,05	151,51
Utlandsskuld mdr USD	129,8	**	146,04	**	**
Växelkurs USD	828,98	827,93	827,91	827,8	827,75
Tillväxt M2%	17,3	16	15,3	17,7	15,3
** n.a.

Tillväxttakten fortsatte att falla något tredje kvartalet, och låg då på 7% jämfört med 7,1% andra kvartalet. Detta ger en tillväxttakt på 7,4% hittills i år. Kraftig exportökning i juli-september gör att farhågorna för en snar devalvering avtagit. Ett handelsöverskott på 30 mdr USD för helåret, klart bättre än vad som tidigare förväntats, ligger inom räckhåll. I den inhemska ekonomin är utvecklingen mer trevande. De statliga investeringspaketen har uppenbarligen inte lett till ökad efterfrågan utanför den statliga sektorn. Regeringens åtgärder för att åstadkomma en snabbare ökning i den privata konsumtionen tycks ännu inte heller ha fått effekt.

Externt: stark export tredje kvartalet

Efter en kraftig svacka januari-mars och en svag minskning andra kvartalet ökade exporten snabbt under tredje kvartalet, med 7,5% i juli, 17,8% i augusti och 20,2% i september. Mer detaljerade siffror har inte kommit än, men statistik fram t o m augusti visar att det framför allt är exporten till USA (+9,8%), och några länder i Asien (Sydkorea +20%, Singapore +13%, och i viss mån Japan, +4,5%) som ökat. Det kraftiga exportfallet till Hongkong i början av året hade då också börjat bromsa in. Importen fortsätter att öka kraftigt, med 19,3% hittills i år. Detta är till stor del en effekt av regeringens antismugglingskampanj som resulterat i högre registrerad import och mer än en fördubbling (!) av tullinkomsterna första halvåret i år.

Handelsöverskottet var de första nio månaderna 19,4 mdr USD, och ett överskott på omkring 30 mdr USD för helåret synes nu möjligt. Även om det skulle innebära en minskning på 30% jämfört med 1998 så är det betydligt bättre än vad flertalet bedömare, inklusive regeringen, förutspått. De starka handelssiffrorna har också gjort att diskussionen om en eventuell devalvering, som i somras tog ny fart efter att centralbankschefens sagt att yuanens värde skall "bestämmas av marknaden", åter minskat i intensitet.

Mindre positivt är att inflödet av utländska direktinvesteringar fortsätter att minska. 7% minskning från 1998 års rekordnivåer i realiserade investeringar är i och för sig alls ingen katastrof, men de senaste årens fortgående minskning i kontrakterade investeringar (senast -17% jan-sept i år), tyder ändå på ett minskande intresse.

Den positiva handelsbalansen (+19,4 mdr USD) och inflödet av direktinvesteringar (29,2 mdr USD) borde, även rensat för räntebetalningar, transfereringar och kinesiska investeringar i andra länder, resultera i en ganska kraftig ökning av valutareserven. Denna har hittills i år ändå bara ökat med 6,5 mdr USD, vilket tyder på att en dold kapitalflykt ut från Kina fortsätter trots skärpt valuta- och tullövervakning.

Den inhemska ekonomin står och väger

Om utrikeshandeln är på väg mot en tydlig återhämtning efter Asienkrisen så är bilden mera avslagen vad gäller den inhemska ekonomin. De domestika problem i form av överproduktion och en ineffektiv statsföretagssektor i behov av genomgripande förändringar som fanns långt före Asienkrisen, finns i högsta grad kvar även efter Asienkrisen. Medvetenheten om detta och förväntan om kommande rationaliseringar håller nere efterfrågan och konsumtionsviljan i den icke-statliga sektorn.

De statliga investeringarna, som varit en viktig motor i ekonomin sedan hösten 1998, hade en ökningstakt under årets första nio månader på 8,1%, jämfört med 15,1% första halvåret. Detta innebär att ökningstakten tredje kvartalet (som inte redovisas separat i den tillgängliga statistiken) bör ha legat nära noll. Nya statliga pengar till investeringar utlovades tidigare i höstas i samband med en extra statsobligationsemission på 60 mdr RMB, men dessa medel har uppenbarligen inte fått effekt än.

Detaljhandelsförsäljningen, det enda mått som finns för att approximativt mäta den privata konsumtionen (den enskilt viktigaste BNP-komponenten i Kina), ökade nominellt med 6,3% de första nio månaderna i år. Det senaste kvartalet innebar därmed inte någon tydlig förändring från första halvåret. Nivån är några procentenheter för låg för att regeringen skall känna sig tillfreds, och man söker med flera medel få till stånd en kraftigare ökning i privatkonsumtionen. Det är inte helt lätt att åstadkomma.

Centralbanken har sänkt räntan sju gånger sedan 1996 (de ettåriga in- och utlåningsräntorna ligger idag på 2,25% respektive 5,85%) och 1 november införs 20% skatt på ränteinkomster för att få folk att skifta sparande till konsumtion. Delar av statens ökade upplåning har under hösten också använts för att höja statsanställdas löner och arbetslöshetsersättningar.

Ovanstående åtgärder har ännu inte resulterat i något märkbart uppsving i efterfrågan och deflationen har inte lättat mer än marginellt. Centralbanken vill nu öka penningmängden genom att sänka reservkraven på bankerna. Frågan är om detta får någon effekt, eftersom bankerna redan har gott om pengar, men de senaste åren blivit mer försiktiga med sin utlåning.

Enligt State Economic and Trade Commission har lönsamheten i statsföretagen börjat förbättras. Omkring 10% av de stora- och medelstora statsföretagen har under årets första nio månader försvunnit genom nedlägggningar, uppköp eller sammanslagningar. Av de ca 48000 företag som nu återstår går 50% med förlust, jämfört med 56% i början av året. Förutom nedskärningar beror detta sannolikt på att statsföretagen gynnats av de statliga investeringspaketen och lägre räntor, samt att en del av dem genom s k "debt to equity swaps" i samband med ägarskiften minskat sin räntebörda. Under januari-september avskedades 4 miljoner statsföretagsanställda, jämfört med 6 miljoner samma period förra året. Uppsägningarna uppges främst ha gjorts inom textil, stål- och kolindustrier. När statsföretagsreformen började intensifieras 1997/98 uppgavs statsföretagen ha 110-120 miljoner anställda, varav åtminstone 30 miljoner skulle vara övertaliga. Stora rationaliseringar återstår således. Vetskapen om detta, samt farhågor om ökade kostnader för skolgång, sjukvård, bostäder m m gör att folk fortsätter att spara för sämre tider.

Vilka vägar finns att välja?

Den rådande deflationen får ses som ett resultat av överkapacitet och överutbud i flera sektorer i ekonomin. I princip kan man försöka lösa problemet på endera av tre sätt; 1) minska kapaciteten i dessa sektorer genom rationaliseringar och struktur-förändringar, 2) öka den inhemska efterfrågan genom expansiv finans-(och penning)politik, 3) öka den externa efterfrågan genom en devalvering. Att minska kapaciteten genom strukturförändringar är den mest attraktiva lösningen, eftersom det, rätt genomfört, avsevärt kan förbättra ekonomins funktionssätt. Men det är också den politiskt och socialt svåraste att genomföra. Alternativet med expansiv finanspolitik har regeringen nu försökt sig på i snart ett och ett halvt år utan större framgång. En devalvering vill man sannolikt helst undvika, och exportsektorn visar som sagt klara tecken på tillfrisknande iallafall. Det troligaste är nog att man fortsätter med en kombination av strukturella förändringar och en måttligt expansiv, eller åtminstone mer aktiv finanspolitik. Kraftigt ökade skatteintäkter första halvåret talar för att detta rent statsfinansiellt också skulle kunna vara genomförbart de närmaste åren.

(1999-10-15)

Landfakta om Generalkonsulatets distrikt
(Shanghai, Jiangsu, Zhejiang och Anhui-provinserna

Generalkonsulatet i Shanghai har även provinserna Jiangsu, Zhejiang och Anhui som konsulärt distrikt.
Detta område har en befolkning på nästan 200 miljoner motsvarande ca 16% av Kinas totala folkmängd.
En viktig del av Kinas näringsliv finns i dennna region: 30% av industriproduktionen; 26% av de inkommande utländska investeringarna (år 1995); och 25% av byggnadsverksamheten.

Shanghai- och Jiangsu-provinserna är viktiga etableringscentra för svenska företag i Kina. I Jiangsu har Sveriges investeringar varit betydande alltsedan de svenska läkemedelsföretagens gemensamma investering i Wuxi, Sino-Swedish Pharmaceutical Corporation Ltd, invigdes i  april 1987. Sverige är nu det näst största europeiska investeringslandet i Jiangsu-provinsen. I övriga provinser är svensk närvaro ungefär i proportion till Sveriges marknadsandelar.

Årsstatistiken över utländska investeringar delas enligt kinesisk praxis upp i belopp enligt kontrakts- skrivningen ("contracted amount for new foreign investment") respektive det reellt inbetalda beloppet ("paid in investment amount").

Utrikeshandelsstatistiken är angiven ur kinesiskt perspektiv. Export avser alltså export från Kina. Handelssiffrorna är normalt från utrikeshandelsbyrån, i något fall (i Zhejiang- och Anhui-provinserna 1998) direkt från Tullbyrån, vilket gör att de inte är jämförbara med övriga år.

1. Shanghai

Utländska investeringar ("foreign direct investment")

Antal utländska investeringar per 1997-12-31: 18 984
Nya avtal godkända 1998: 1 490
Utländska investeringar, kontrakterade: 34,4 mrd USD
Nya kontrakterade investeringar 1998: 5,9 mrd USD
Nya inbetalda investeringar 1998 3,66 mrd USD (-24%)

Svenska investeringar per 1998-12-31 (10 nya 1998): 53 j-v
Kontrakterat belopp 80,11 milj USD
Nytt kontrakterat belopp 1998 6,07 milj USD
Antalet bofasta svenskar: 180

Stadsstyrelsen:

Utveckling

Shanghai hade en sämre ekonomisk utveckling än Kina genomsnittligt sett under 1980-talet, när framför allt Guangdong-provinsen gick starkt förbi. Genom kinesiska regeringens beslut att göra om det outvecklade området

Pudong öster om Shanghais stadscentrum och floden Huangpu till en ekonomisk experimentzon har tillväxten åter ökat.

Från 1992 ligger Shanghais ekonomiska tillväxt över riksgenomsnittet. Pudong hade 1998 8,3% av Shanghais befolkning men svarade för 20% av stadens BNP.

Ett omfattande nät av upphöjda motorvägar och broar över/tunnlar under Huangpu-floden samt en ny tunnelbana har gjort att infrastrukturen i staden har förbättrats avsevärt. Den kolossala byggverksamheten har samtidigt resulterat i snabbt fallande fastighetspriser och hyror, något som kan medföra problem för banksektorn.

Sveriges relationer med Shanghai

Sverige stängde sitt generalkonsulat i Shanghai 1956 och återöppnade det efter 40 år i september 1996. Under de

senaste 10 åren har en stor del av Sveriges kontakter med Shanghai utvecklats av Göteborgs stad som har ett vänorts-avtal med Shanghai. Parentetiskt kan nämnas att Shanghai stad har hittills ingått totalt 45 vänortsavtal. De fem senaste borgmästarna i Shanghai Jiang Zemin, Zhu Rongji,

Wu Bangguo, Huang Ju och Xu Kuangdi (som f.ö. arbetade i Höganäs vid metallurgiföretaget Elkem Scanlance åren 1984-86) har alla besökt Göteborg.

Statsminister Göran Persson besökte Shanghai i september 1996. Ett statsrådsbesök gjordes dessförinnan av dåvarande närings- ministern Sten Heckscher, i februari 1996. I maj 1997 besöktes Shanghai av handelsminister Leif Pagrotsky, i maj 1998 av dåvarande näringsministern Anders Sundström och i juli samma år av tidigare kommunikationsministern Ines Uusman.

Från Göteborgs sida besökte kommunfullmäktigeordföranden Jörgen Linder Shanghai 1994. I januari 1998 besökte kommun- styrelsens ordförande Göran Johansson Shanghai i spetsen för en affärsmannadelegation. I mars 1999 arrangerades en stor Sverigevecka tillsammans med institutioner från Göteborg (Göteborgs Universitet, Chalmers Tekniska Högskola, Göteborgs symfoniorkester och IFK Göteborg samt ett 50-tal företag från hela landet).

2. Jiangsu

Basfakta

Indelning 11 städer (Changzhou, Nanjing, Nantong, Lianyungang, Suzhou, Wuxi, Xuzhou, Yancheng, Yangzhou, Zhenjiang coh Huaiyin) med 64 härad (counties)

Utländska investeringar

Utländska investeringar, kontrakterat 65,28 mrd USD
Nya kontrakterade investeringar 1998: 7,57 mrd USD
Nytt inbetalt kapital 1998 6,63 mrd USD
Nya avtal godkända under 1998: 1 817 st

Svenska investeringar per 1997-12-31: 56
Nya investeringar under 1998: 5
Kontrakterat kapital 180,5 milj USD
Inbetalt kapital: 65 milj USD

Antalet bofasta svenskar: 35

Provinsstyrelsen:

Utveckling

I ekonomiska termer tillhör Jiangsu-provinsen tätgruppen av provinser tillsammans med Guangdong, Shandong och Shanghai och karakteriseras av en synnerligen stark industrisektor. Detta har bl.a. skett genom en snabb tillväxt av kommun- och byföretag (Township and Village enterprises), där provinsen varit något av en pionjär.

Jiangsu har även ett antal utvecklingszoner för utländska investeringar, bl.a Suzhou-Singapore Industrial Park som byggts upp i samarbete med Singapores regering. I juni 1999 beslöt Singapore Economic Development Board emellertid att minska sin andel i detta projekt pga konkurrens från Suzhous egen industripark, Suzhou New District. Wuxi och Changzhou, som är grannstäder till Suzhou har byggt upp liknande zoner med privata singaporianska intressenter.

Sveriges relationer med Jiangsu

Sverige är näst största europeiska investeringsland i Jiangsu.

De största investeringarna är Pharmacias och Astras fabrik i Wuxi (AstraZeneca investerar f.n. 100 milj USD i en ny fabriksanläggning i Wuxi, som beräknas invigas nästa år), Ericssons fabrik i Nanjing och Atlas Copcos fabriker i Wuxi och Nanjing.

Genom lokaliseringen av Ericssons tillverkning har flera underleverantörer under 1999 etablerat sig i regionen med tillverkning, Swedform i Changzhou, Allgon i Wuxi Singapore Park och Holmbergs Industri AB i Suzhou New District.

I Suzhou har StoraEnso köpte majoriteten av ett Hongkongregistrerat j-v för papperstillverkning, Suzhou Papyrus. Även Akso Nobel (Eka Chemicals) har etablerat sig i Suzhou. I Kunshan nära Shanghai har Tetra Pak en laminatfabrik och Alfa Laval Flow en fabrik, båda helägda. Svenska investeringar finns även i bl.a. Nantong och Jiangyin.

Jiangsus partisekreterare Chen Huanyou besökte Sverige i juni 1995 och guvernören Zheng Silin besökte Sverige i juni 1996 för etablerande av vänortsrelationer med Östergötland. I april 1997 gjorde landshövding Björn Eriksson ett svarsbesök i spetsen för en affärsmannadelegation i mars 1999 besökte den nytillträdde guvernören Ji Yunshi Östergötland och under- tecknade vänortsavtalet. Landshövding Björn Eriksson gjorde ett återbesök i Jiangsu i april 1999 med en affärsmanna- delegation.

Senaste svenska statsrådsbesök i Jiangsu avlades av dåvarande kommunikationsministern Ines Uusmann i april 1996.

3. Zhejiang

Basfakta

Indelning 10 städer och en landsbygdsprefektur

Utländska investeringar

Antal utländska investeringar per 1997-12-31: 14 619
Nya avtal godkända 1998: 965 (+13%)
Investeringar, kontrakterade per 1998-06-30: 24,2 mrd USD
Nya kontrakterade investeringar 1998: 1,85 mrd USD
Totalt inbetalt kapital per 1998-06-30: 20,5 mrd USD
Nya inbetalda investeringar 1998 1,34 mrd USD

Svenska investeringar per 1998-12-31: 34 j-v
Kontrakterat belopp totalt 8,38 milj USD

Antalet bofasta svenskar: 5

Provinsstyrelse:

Utveckling

Zhejiang har den 4:e högsta BNP-siffran i Kina (efter Guangdong, Jiangsu och Shandong). I provinsens norra del finns ett välutvecklat jordbruk och viktiga hamnstäder som Hangzhou och Ningbo. Hangzhou är en av Kinas viktigaste turiststäder. I den södra delen finns en sjudande småindustri och många städer har blivit centra för varuhandel inom olika produkter.

Utrikeshandeln har på senare år ökat i långt snabbare takt än i övriga Kina. De utländska investeringarna har även ökat under senare år men provinsen tenderar att hamna lite i skymundan för Shanghai och Jiangsu. Ett exempel är utveck- lingen av ön Daxie norr om Ningbo men där de stora förvänt- ningarna ej kunnat infrias. Ett strategiskt viktigt framtidsprojekt är om den utanför Ningbo belägna hamnen

Beilun skulle få bli storhamn för Östkina, vilket ibland nämns.

Till de större infrastrukturprojekten kan nämnas en flygplats för staden Hangzhou (Hangzhou-Xiaoshan International Airport) som kommer att bli klar år 2000. Den är belägen öster om Hangzhou, halvvägs till staden Shaoxing.

Sverige relationer med Zhejiang

Kontakterna mellan Zhejiang och Sverige är föga utvecklade. Kulturföreningen Ming Tzu (främst för samlande av kinesiskt porslin) i Borås har sedan flera år utbyte med Hangzhou. Enstaka svensk statsrådsbesök ägde rum under 1980-talet, men snarast som en turistisk avslutning av ett Kina-besök. I nov/dec 1998 besökte Uppsalas landshövding Ann-Cathrine Haglund Zhejiang-provinsen i spetsen för en delegation och undertecknande ett Letter of Intent för inledande av ett vänortsförhållande mellan Zhejiang och Uppsala län. I oktober 1999 avlade guvernör Chai Songyue med delegation ett svarsbesök i Uppsala.

4. Anhui

Basfakta

Indelning 10 städer och 6 landsbygdsprefekturer

Utländska investeringar

Antal utländska investeringar 1997-12-31: 4 031
Nya avtal godkända 1998: 206
Utländska investeringar, kontrakterade: 3,96 mrd USD
Nya kontrakterade investeringar 1998: 0,24 mrd USD
Totalt inbetalt utländskt kapital: 2,71 mrd USD
Nya inbetalda investeringar 1998 0,27 mrd USD

Svenska investeringar per 1997-12-31: 9 j-v
Kontrakterat belopp totalt 7,84 milj USD

Antalet bofasta svenskar: 1

Provinsstyrelsen:

Anhui-provinsen är på många sätt en genomsnittlig kinesisk provins. Man har goda naturresurser (kol och järnmalm) och därför en tung industribas. Den nordligaste delen är mindre utvecklad ekonomiskt, medan delen söder om Yangtze är mer välbärgad. En positiv utvecklingsfaktor är att Anhui under några år i mitten av 90-talet hade den högsta BNP-tillväxten av Kinas provinser.

I huvudstaden Hefei finns Kinas främsta universitet för naturvetenskaplig grundforskning, University of Science and Technology of China. Det är det enda universitet som lyder direkt under Vetenskapsakademin. Det utlokaliserades från Peking under kulturrevolutionen.

Anhui har kommit betydligt "närmare" Östkina sedan man färdigställde en motorväg från Hefei till Nanjing, som i sin tur har en motorväg till Shanghai. Man satsar även på utveckling av turism (ett av Kinas mest berömda berg, Huangshan).

Sveriges relationer med Anhui

I Anhui har ABB och SKF var sitt joint-venture, i Hefei resp Ningguo (beläget i södra delen av provinsen) men annars är de bilaterala ekonomiska relationerna outvecklade. En delegation, ledd av vice borgmästaren i staden Wuhu skall besöka Sverige i slutet av november på inbjudan av Kommunstyrelsen i Malmö. Inga svenska statsrådsbesök har ägt rum i provinsen.

(1999-07-22)

Kinas ekonomi: Ökad osäkerhet över utvecklingen

De just tillkännagivna siffrorna för första halvårets ekonomiska utveckling är sämre än väntat. Tillväxt-takten har minskat och deflationen har bitit sig fast ordentligt. De sedan ett par år av och till åter-kommande devalveringsryktena har tagit fart igen. Någon omedelbar och kraftig devalvering av den kinesiska valutan är dock inte trolig.

Minskad tillväxttakt
Tillväxten i den kinesiska ekonomin under första halvåret var 7,6% enligt just tillkännagivna siffror, väl över den förväntade helårstillväxten på 7%. (7% tillväxt anses vara den lägsta gränsen för att kunna hantera den stora arbetslösheten). Men andra kvartalets siffra var endast 7,1% jämfört med första kvartalets 8,3%; tillväxttakten förväntas minska ytterligare under resten av året. Exporten minskade med 4,6% medan importen ökade med 16,6%. Handels-överskottet har därmed minskat med inte mindre än 64%. Utländska investeringar minskade med ca 9% men ligger fortfarande på en hög nivå.

Ambassaden kommer inom kort att närmare redovisa utfallet i ekonomin under det första halvåret 1999 i en separat skrivelse.

Reformpolitiken
Regeringen hävdar fortfarande att den ekonomiska reformpolitiken består. Att takten avtagit något under senare tid är dock helt klart. Den man som mest förknippas med denna politik, premiärminister Zhu Rongji, har under de senaste par månaderna inte synts till så mycket offentligt och har därigenom kommit att omfattas av rykten om att hans ställning för-svagats. Regimen fann sig föranlåten att offentligt dementera att han skulle lämna regeringen. De senaste veckorna har han blivit mera synlig. Vid det sedvanliga årliga mötet med kinesiska ledare i badorten Beidaihe, som beräknas börja i slutet av denna månad, kommer sannolikt den ekonomiska politiken att stå högt, om inte högst, på agendan. Även WTO-medlemskapet förväntas komma under diskussion.

Minskad inhemsk efterfrågan - Deflation
Nedgången i tillväxttakten visar på de stora problem Kina nu har. Trots den senaste tidens expansiva ekonomiska politik har Kina misslyckats med att få stopp på prissänkningarna och även med försöken att höja den inhemska efterfrågan. Detta trots en ökad kredittillgång för allt från bilköp till utbildningslån. Ett förslag är nu att alla offentligt anställda skall få en 30-procentig löneökning i slutet av året. Många företag, även statsägda sådana, väntas följa efter.

I en artikel i "Folkets Dagblad" för någon vecka sedan sade finansministern att regeringen bl a skulle stimulera ekonomin genom att utfärda statsobligationer, minska skatten på infrastrukturprojekt och bevilja ytterligare momsåterbäring på exporten.

Ett av de största problemen är deflationen, som det talas och skrivs om alltmer. RPI har nu minskat 21 månader i följd. Tidigare gällde i Kina doktrinen "plain living and hard struggle" - nu uppmuntras befolkningen att "spend their way to prosperity". Men när inte medborgarna längre kan räkna med billiga bostäder, så gott som fri hälsovård och utbildning m m, som hittills varit fallet, blir de naturligtvis obenägna att spendera pengar på konsumtionsvaror. Fyra räntesänkningar under de senaste 17 månaderna har inte hjälpt nämnvärt. Miljoner kineser har blivit arbetslösa och är ofta hänvisade till familjen för sin försörjning. Att då investera de pengar man eventuellt kan ha känns främmande. Det enda trygga är att ha pengar på banken för framtida behov. Det personliga sparandet har ökat med 20% det senaste året.

Devalvering?
Kina måste på något sätt ta sig ur deflations-spiralen. Om det inte lyckas genom monetära och fiskala åtgärder är förmodligen en devalvering eller gradvis nedskrivning av valutan enda utvägen. Ryktena om devalvering har därför tagit ny fart. Central-bankschefen sade för någon vecka sedan att värdet av den kinesiska valutan beror på "tillgång och efterfrågan eller på landets betalningsbalans". Han upprepade inte det mantra alla makthavare sagt under det senaste året: "Ingen devalvering".

Kina har inhöstat många politiska poänger på att inte devalvera och har därmed framstått som en ansvarig stormakt och en stabiliserande faktor i ett Asien fullt av ekonomiska problem. Men priset verkar nu ha blivit väl högt. Få seriösa analytiker här i Perking eller annorstädes tror dock på en snar devalvering (d v s inte i år). Två skäl är att Kina vill visa monetär stabilitet inför republikens 50-årsfirande den 1 oktober och Macaus återförenande med Fastlands-kina. Snarare kan det bli tal om - och det verkar nu alltmer troligt - en gradvis och förhållandevis liten nedskrivning av valutan någon gång nästa år. Ett alternativ är att kopplingen till den amerikanska dollarn släpps; kopplingen har ju inneburit att renminbin apprecierats.

Summering
Kina kommer nog trots alla problem på det ekonomiska området att "muddle through". Den högsta kinesiska ledningen vet var problemen finns och vad som behöver göras. Och - det skall man inte glömma - mycket har gjorts och görs på området.

Kjell Anneling

(1999-06-03)

Kinas ekonomi helåret 1998 och utsikter för 1999

	1996 Helår	1997 Helår	1998 Halvår	K3/1998	1998 Helår
BNP-tillväxt, %	9,7	8,8	7	7,2	7,8
BNP mdr USD	816,9	901,97	419.49	657,48	963,24
Export mdr USD	151	182,7	87	134,13	183,76
Import mdr USD	139	142,36	64,4	98,82	140,17
Statliga investeringar (%)	19,2	9	13,8	28,2	22,0
Inflation: KPI %	8,3	2,8	-0,3	-0,7	-0,8
Detaljhandelspriser %	6,1	0,8	-2,1	-2,5	-2,6
Industriproduktion %	17,2	10,9	7,9	8	8,8
Statliga företag som
% av industriproduktionen	41	39,76	36,92	36,09
Utl Dir Inv (kontr.) mdr USD	73,3	51,78	24,2	35,8	52,13
Utl Dir Inv (real.) mdr USD	41,7	45,28	20,5	31,4	45,58
Valutareserv mdr USD	105,0	139,89	140,51	141,1	144,96
Utlandsskuld mdr USD	116,3	129,8	137,96	**	**
Växelkurs USD	8,298	8,29	8,279	8,279	8,279
Tillväxt M2 %	25,3	17,3	14	16	15,3
** n.a.

Den ekonomiska tillväxttakten för helåret 1998 uppges till 7,8%, vilket skulle betyda att tillväxten legat omkring 9,5% det fjärde kvartalet. Siffran tas dock med en stor nypa salt av flera oberoende ekonomiska bedömare, som menar att den verkliga tillväxten sannolikt är ett par procentenheter lägre. Detta bland annat med hänvisning till att indikatorer som el- och energiproduktion samt fraktvolymer indikerar en klart lägre tillväxttakt. Finansminister Xiang Huaicheng talade vid en presskonferens i början av januari öppet om att det "inte finns något utrymme för optimism" om den ekonomiska situationen; ett ovanligt tillkännagivande. Man får dock säga att den kinesiska ekonomin än så länge klarat påfrestningarna från Asienkrisen bättre än de flesta länder i närområdet. Detta tack vare ekonomins slutenhet, hemmamarknadens storlek, och en kraftigt expansiv ekonomisk politik. Den svaga icke-statliga efterfrågan i den inhemska ekonomin ger dock ingen anledning att tro annat än att den underliggande tillväxten förblir fortsatt svag under 1999 jämfört med de senaste åren.

Exporttillväxten 1998 stannade på +0,5%, och nettoexportens blygsamma tillskott på ca 0,4% till den ekonomiska tillväxten under året är främst ett resultat av minskad import. Exporten till Asien minskade med 9,9% till 98,2 mdr USD, medan den till övriga världen inklusive Europa och USA ökade med 15%. Från och med augusti har exporten uppvisat negativa tillväxttal jämfört med samma period 1997, trots att regeringen under året ökat moms-återbäringen för exportörer och försöker tillhandahålla gynnsamma exportkrediter. Mycket tyder på att exporten kommer att minska ytterligare under 1999 då efterfrågan i närregionen är fortsatt svag och exportkonkurrensen från andra asiatiska länder som Sydkorea och Thailand tilltar. En positiv effekt av situationen är att man nu för att öka exporten börjar tillåta fler tillverkande företag att föra utrikeshandel direkt utan att behöva gå omvägen över de statliga handelskorporationerna.

Kanske för att försöka behålla det stora handelsöverskottet synes Kina nu försöka begränsa importen i sektorer som byggnads/konstruktions-materiel och telekommunikationsutrustning. De stora infrastruktursatsningarna kan därför komma att få en mer begränsad betydelse för företag som exporterar till Kina än vad som först förutspåddes, till förmån för inhemska producenter och joint ventures. Hårdare valutakontroll och kampanjer mot smuggling slår också mot importen som knappast lär öka under 1999.

Inflödet av utländska investeringar har till synes hållt uppe relativt väl, men i siffran för 45,58 mdr USD i realiserade investeringar 1998 ingår också några få mycket stora projekt som legat i pipeline under många år. Exempelvis fick Shell respektive Kodak godkännanden i början av året för projekt som var för sig omfattar 3-5 miljarder dollar.

Handelsöverskottet och investeringsinflödet för 1998 uppgår sammanlagt till ca 89 mdr USD, jämfört med 85 mdr USD 1997. Trots detta har valutareserven i år bara ökat med 5 mdr USD, vilket skall ställas mot en ökning på 35 mdr USD 1997. Anledningen till detta är, förutom något högre återbetalningstakt på utlandsskulden 1998, att de dolda kapitalflödena ut ur landet ökat drastiskt, något som under hösten föranledde försöken att skärpa växlingskontrollen.

Den snabbt ökade kapitalflykten under året är om något ett tecken på det misstroende som finns mot Kinas förmåga att hålla renminbins växelkurs gentemot dollarn oförändrad. Dollarns försvagning mot yenen har dock i kombination med en i grunden fortsatt stark extern ekonomisk position bidragit till att farhågorna om en snar devalvering avtagit under hösten 1998. Det skall alls inte uteslutas att valutapolitiken kan komma att omprövas längre fram, i synnerhet inte om den externa positionen (export, etc) skulle försvagas kraftigt under 1999, men än så länge talar det mesta mot en devalvering. En devalvering av betydelse skulle vara ett stort risktagande för den kinesiska regeringen, och inte medföra några säkra fördelar, samtidigt som man hittills vunnit mycken internationell prestige på att inte devalvera.

När den externa sektorn försvagats är det istället framförallt regeringens investeringspaket inom infrastruktur som dragit upp tillväxttalen, med omkring 2,5% andra halvåret 1998. Frågan är hur länge man kan hålla uppe tillväxten på detta sätt. Det låga skatteuttaget (ca 12% av BNP) begränsar i längden regeringens möjligheter att föra en expansiv ekonomisk politik, även om den synliga statsskulden fortfarande är låg, omkring 10% av BNP. 1998 års budgetunderskott blev 96 mdr RMB eller ca 1,2% av BNP, nära dubbelt så mycket som förutsågs vid årets början, och förutses öka till 105 mdr RMB 1999. Sålunda har regeringens tidigare målsättning om budgetbalans år 2000 åkt i papperskorgen. Utöver 100 mdr RMB högre statsobligationsutgivning 1998/99 beordrade regeringen också statsbankerna att öka utlåningen med 100 mdr RMB extra under 1998.

Problemen i den inhemska ekonomin sammanfattades kort men förtjänstfullt av finansministern som överutbud, svag efterfrågan och en svag statsföretagssektor. Den privata konsumtionen och icke-statliga investeringar är idag helt enkelt inte tillräckligt starka för att driva upp tillväxten till regeringens "idealnivå" i intervallet 7-9%. De statliga investeringarna, som utgör omkring 65% av de totala investeringarna, ökade visserligen med 22% under 1998, men totalt ökade investeringarna bara med 15%, vilket innebär att investeringsviljan i den icke-statliga sektorn är låg. Fallande vinstnivåer inom såväl företags- som banksektorn indikerar också svag underliggande tillväxt. Rädslan för ökande arbetslöshet i statsföretagsreformernas spår gör att kineserna ogärna lättar på plånboken vilket håller tillbaka konsumtionen. Den svaga efterfrågan avspeglas i deflation, fallande företagsvinster och svag detaljhandelsförsäljning. Den senare ökade endast med 6,8% 1998, jämfört med 11% 1997. Ett sätt öka konsumtionen skulle vara att ytterligare sänka räntorna, vilka nu nominellt ligger på 3,78% (inlåningsränta ett år) respektive 6,39% (utlåningsränta ett år). En sänkning får dock vägas mot risken för ytterligare valutautflöden samt omsorgen om bankernas låga vinstmarginaler.

Utsikter för 1999
Regeringen har sin vana trogen satt upp tre ekonomiska mål för året, denna gång jordbruks-utveckling, fortsatta statsföretags- och socialsystemsreformer, samt att hålla valutan stabil. Uppenbarligen vill man satsa på att öka konsumtionen på landsbygden när de urbana konsumenterna håller hårdare i pengarna. Noteras kan att det inte finns något tillväxtmål à la 1998 års 8%. Detta eftersom man inte vill pressa lokala myndigheter att rapportera in förskönade siffror, vilket nog har varit fallet under året som gått. Icke desto mindre har det i olika uttalanden framgått att regeringen tycks sikta på en tillväxt kring 7%. Mycket talar dock för att den underliggande tillväxten förblir fortsatt svag under 1999 jämfört med de senaste åren på grund av svag konsumtion och svag utrikeshandel. Måhända hoppas man på draghjälp från en starkare internationell konjunktur när de stora effekterna av de statliga investeringsprgrammen börjar avklinga framåt slutet av året, men det är mycket möjligt att man får revidera ner "prognosen" under året. Regeringens huvudvärk blir i år, än mer än under 1998, att kunna balansera mellan att på kort sikt hålla nere risken för social oro och att ändå fortsätta att genomföra de reformer som måste till för att på lång sikt åtgärda de stora systemfelen i ekonomin. Under 1999, ett år kantat av politiskt känsliga årsdagar, är det därför tänkbart att man håller tillbaka takten på de reformer som är socialt mest kännbara om tillväxttakten fortsätter nedåt.

1999-06-03

Sveriges handelsförbindelser med Kina

Sammanfattning
Kina svarar för ca 1,8% av den svenska exporten och är Sveriges näst största exportmarknad i Asien efter Japan, och trettonde största i världen. Kina står också som ursprungsland för 2% av Sveriges import och är därmed även sammantaget vår näst största handelspartner i Asien. 1992-1997 fyrdubblades svensk export till Kina, och under 1998 har den ökat med hela 33%. Bland EU-länderna är Sverige nu den fjärde största exportören till Kina, med en marknadsandel av Kinas import på 1,45%. Enligt kinesisk statistik fortsatte den svenska exporten till Kina att öka kraftigt första kvartalet 1999. Den klart viktigaste svenska exportprodukten är telekommunikationsutrustning. Därnäst följer elektriska apparater, industrimaskiner, transportmedel, papper- och massa, samt kemiprodukter. Vår import från Kina består främst av maskiner och apparater, samt kläder, sportartiklar, etc. Återkommande frågor på den bilaterala handelspolitiska agendan är sådana som rör villkoren för svenska företags etableringar och marknadstillträde i Kina, immaterialrättsskyddet i Kina, samt effekterna av EU:s importregim för Kinas export till Sverige. För närvarande pågår bilaterala förhandlingar om förnyat dubbelbeskattningsavtal och om investeringsskyddsavtal.

Den bilaterala handeln
Den bilaterala handelsbalansen har sedan 1995 visat överskott för svensk del (se nedan) , vilket främst beror på ökad svensk export under nittiotalet, men också på svag inhemsk svensk konsumtion och återinförandet av vissa kvoter vid EU-inträdet.

År	Export	Import	Handelsbalans
1992	2500,8	4288,2	-1787,4
1993	4864,9	6444,7	-1579,8
1994	7760,0	8385,6*	-625,6
1995	8243,7	7604,6*	+639,1
1996	9329,2	7245,0	+2079,2
1997	9348,0	9129,0	+219,0
1998	12425,0	10679,5	+1745,5

Miljoner SEK. *Importstatistiken efter EU-inträdet 1 jan 1995 är ej helt jämförbar med tidigare år, eftersom varor från Kina som importeras till Sverige via annat EU-land inte räknas med.

Enligt kinesisk statistik ökade den svenska andelen av Kinas import från 1993 till 1998, från 0,65% till 1,45%, en hög andel i jämförelse med andra EU-länder. Sett till utestående engagemang är Kina ett av de två-tre största länderna för såväl svenska exportkrediter som svenska u-krediter. Sedan det i den s k Helsingforsöverenskommelsen 1994 slogs fast att projekt som är finansiellt lönsamma, vilket numera ofta är fallet med telekomprojekt i Kina, inte längre får finansieras med u-krediter har de nya avsättningarna av svenska u-krediter till Kina dock minskat kraftigt.

Kraftig svensk exporttillväxt 1998
Efter att 1995-1997 ha haft en långsammare tillväxttakt ökade den svenska exporten till Kina med hela 33% 1998, trots oförändrad kinesisk totalimport. Ökningen i exporten till Kina stod i särklass i jämförelse med den svenska exporten till andra länder i Asien under det gångna året. Telekomutrustning stod för drygt 75% av ökningen. Andra sektorer som ökade kraftigt, om än från betydligt lägre nivåer, var järnvägsmateriel, papper, läkemedel, kontors/ADB-maskiner, och tillbehör till motorfordon. Sammantaget har Sveriges marknadsandel av Kinas import enligt kinesisk statistik ökat från 0,9% 1997 till 1,45% 1998. Sverige har därmed övertagit Storbritanniens plats som fjärde största EU-exportör till Kina, efter Tyskland, Italien och Frankrike.

Även om Kinas import som helhet stod stilla 1998 så tycks svenska företag för närvarande alltså göra relativt väl ifrån sig i Kina. Den kinesiska regeringens omfattande satsning på infrastruktur för att väga upp för den svagare exporten och svag inhemsk konsumtion innebär ökade investeringar i telekom, järnvägar, vägar, bostadsbyggande, m m, vilket hittills alltså tycks ha gynnat åtminstone Ericsson. Krav på att utländska GSM-tillverkare som Ericsson i ökad utsträckning skall tillverka lokalt i Kina gör dock att man kan förmoda en avtagande tillväxttakt i leveranserna av telekomutrustning från Sverige till Kina, men än så länge ser siffrorna för 1999 starka ut. Enligt kinesisk handelssstatistik, som i alla fall trendmässigt brukar vara en godtagbar indikator, ökade importen av svenska varor första kvartalet 1999 med hela 130%. Enligt svensk statistik ökade exporten till Kina med 15% de två första månaderna i år.

Svensk import från Kina
Sveriges import av kinesiska varor har efter smärre minskningar 1995 och 1996 ökat kraftigt under 1997 och 1998. Visserligen lär en stark svensk privatkonsumtion framöver vara en förutsättning för fortsatt ökad import från Kina, men en tydlig trend under nittiotalet är också att importen från Kina diversifierats utöver de "traditionella" konsumentvarorna som textilier och leksaker. Verkstadsprodukter stod 1998 för 36% av Sveriges import från Kina (däribland telekommunikationsutrustning 10%), därefter kommer kläder (29%), sportartiklar, leksaker, reseffekter och skor.

Sverige verkar aktivt inom EU för avskaffande av importkvoterna för vissa lätta industrivaror från Kina. Så har t ex kvoterna för handskar och bilstereo (1996) samt glasvaror och leksaker (1997) tagits bort. Dock återstår kvoter för skor, samt bords- och köksartiklar av porslin och andra keramiska material. Härutöver vill Sverige påskynda avvecklingen av importkvoter för tekovaror. Dessa kvoter gäller dock inte enbart Kina. På jordbruksområdet gäller krav på importkvoter på bl a vitlök och konserverad svamp. EU har också gjort en översyn av antidumpningsförfarandet gentemot Kina. Sedan 1 juli 1998 kan Kina, på specifika och långtgående villkor, i antidumpningssammanhang anses utgöra en marknadsekonomi där berörda exportföretags kostnader och priser kan ligga till grund för beräkningen av normalvärde. Detta kommer sannolikt att i viss mån medföra lägre nivå på de antidumpningstullar som fortsättningsvis införs av EU mot Kina.

Svenska företagsetableringar i Kina
Enligt utrikeshandelsministeriet MOFTEC fanns i december 1998 334 svenska företagsetableringar i Kina, med realiserade investeringar på 317 miljoner USD. Enligt en enkätundersökning som ambassaden genomfört under våren är de svenska investeringarna i Kina dock betydligt mer omfattande än så. De 40 företag som svarade på enkäten hade vid årsskiftet 1998/1999 investerat 882 miljoner USD i 97 olika projekt i Kina. Undersökningen täckte in den absoluta majoriteten av större svenska investeringar, men många mindre projekt och de flesta representationskontor fanns inte med. Investeringar har främst gjorts inom tillverkningsindustri för olika verkstads/maskinprodukter, telekomutrustning, förpackningar, papper/massa och läkemedel. Nära 90% av investeringarna har gjorts från 1993 och framåt, och bara 1998 investerades 269 miljoner USD. Den största koncentrationen av svenska företag finns i Shanghai med närområde och i området Peking-Tianjin. En tydlig trend är att fler svenska företag försöker etablera helägda dotterbolag eller åtminstone ha en klar ägarmajoritet i sina samriskföretag. Företagen tillverkar successivt alltmer lokalt i Kina, och skeppar dessutom in produkter från andra länder än Sverige, vilket gör att deras totala omsättning i Kina bör vara flerdubbelt större än den försäljning som syns i den svenska exportstatistiken.

Exportrådet har sitt huvudkontor för Kina i Peking och dessutom kontor lokaliserade i anslutning till generalkonsulaten i Shanghai och Hongkong. I Shanghai och Peking har Exportrådet även så kallade Business Support Offices som erbjuder kontor och kontorsservice till nyetablerade svenska företag. En svensk handelskammare med ett femtiotal medlemsföretag, Swedish Chamber of Commerce in China, finns sedan maj 1998 etablerad i Peking.

De viktigaste exportvarorna
Den klart viktigaste svenska exportvaran är telekommunikationsutrustning, som står för 60% av svensk export till Kina. Tillväxten i denna sektor har varit enastående under nittiotalet. Så sent som 1991 uppgick den svenska exporten av telekomvaror till Kina till omkring 500 mkr per år, 1998 låg den på 7,4 mdr kr. Kina inklusive Hongkong är nu Ericssons största marknad före USA, med en fakturering på 22 mdr SEK 1998. Ericsson och Nokia har de senaste åren tagit marknadsandelar av framförallt Motorola genom China Telecoms satsning på GSM-standarden. Det har nu aviserats att Kina genom China Unicom även skall investera i CDMA-nät, men Ericsson tillhör genom sin uppgörelse med amerikanska Qualcomm de företag som kan tillhandahålla även CDMA- utrustning. Ericssons marknadsandel för mobilsystem i Kina 1998 låg enligt företagets årsredovisning på " väl över 40%". Med låg telefontäthet och fortsatt utbyggnad av framförallt mobilnät högt prioriterad av regeringen är utsikterna för telekomsektorn i Kina fortsatt mycket goda. Bara under 1999 förväntas 14 miljoner nya mobilabonnenter tillkomma utöver de 25 miljoner som fanns vid slutet av 1998. Det är dock inte troligt att leveranserna från Sverige håller samma ökningstakt som Ericssons försäljning, eftersom en allt större del av utrustningen i framtiden lär tillverkas lokalt.

Den produktkategori förutom telekom som de senaste åren vuxit mest i betydelse är elektriska maskiner, inklusive transformatorer och utrustning för eldistribution. Exporten av dessa minskade visserligen 1998, men uppgick ändå till 1,15 mdr kronor eller 9% av den totala svenska exporten till Kina. Största svenska företag inom denna kategori är ABB, som i april fick en order värd 340 miljoner USD på strömriktarstationer för kraftöverföringen mellan kraftverket Three Gorges och Shanghai.

Exporten av andra typer av industrimaskiner minskade också 1998, till 770 mkr, motsvarande drygt 6% av vår totala export till Kina. Exporten av papper och massa har efter en kraftig tillbakagång 1997 närapå fördubblats under 1998, och utgör nu drygt 4% av vår export till Kina.

Transportmedel. Leveransen av Adtranz X2000-tåg till Guangshen Railways i södra Kina är den första större svenska leveransen av järnvägsmateriel till Kina, som kan bli en stor marknad för export av tåg- och järnvägsteknik. De närmaste åren projekteras också ett antal tunnelbanor i flera större städer, vilka är av intresse för svenska leverantörer. Exporten av svenska personbilar till Kina uppgår till omkring 500-600 stycken per år. En bidragande anledning till att antalet inte är högre är de höga importtullarna (80%) på personbilar. Likaså är antalet exporterade lastbilar och bussar relativt blygsamt, och uppgår till något hundratal per år. Exporten av delar och tillbehör till motorfordon har de senaste åren däremot ökat snabbt, främst på grund av att Volvo satt upp en sammansättningsfabrik för bussar i Xi'an i centrala Kina. Volvo är också i färd med att bygga upp en betydande lastvagnsfabrik i Jinan i Shandongprovinsen.

Sveriges export av kemiprodukter låg 1998 på 370 mkr. Den kinesiska importmarknaden för läkemedel är än så länge ganska liten, vilket gör att den svenska läkemedelsexporten på till synes blygsamma 112 mkr 1998 räcker för att ge en marknadsandel på omkring 4%.

För samtliga ovanstående exportvaror gäller att statistiken inte är helt rättvisande; en väsentlig del av vår export med destination Hongkong går i själva verket så småningom vidare till Kina.

Bilaterala handelsfrågor och besöksutbyte
Förutom frågor med anknytning till EU:s importregim såsom importkvoter och antidumpingtullar handlar den bilaterala dialogen på handelsområdet i stor utsträckning om villkoren för de svenska företagens etableringar och verksamhet i Kina. Återkommande frågor är de som rör investeringsvillkor (villkor för majoritets- eller helägande av bolag, möjligheterna till "exit" ur existerande samriskföretag, etc), marknadstillträde, intransparens på det rättsliga området inklusive bristande implementering av lagar och förordningar, regleringar rörande distribution och prissättning, samt frågor om bristande immaterialrättsskydd.

Access till politiska beslutsfattare i Kina kan för svenska företag i hög utsträckning endast ges vid högnivåkontakter, varför det finns ett starkt intresse för sådana. Statsministern och näringsministern besökte Kina i november 1996 med en affärsmannadelegation, därefter har handelsministern besökt Shanghai i april 1997 och näringsministern med delegation Peking, Chongqing och Shanghai i maj 1998. Kinas vice premiärminister Wu Bangguo besökte Sverige i april 1997 och utrikesminister Tang Jiaxuan i april 1999. Därutöver har Kinas verkstadsindustri- respektive elkraftsministrar, samt flera viceministrar, besökt Sverige de senaste åren. I mars 1999 anordnades "Swedish Week in Shanghai", den största manifestationen av svenskt näringsliv någonsin i Kina, med ett sextiotal deltagande företag och en delegation från Göteborgs stad ledd av kommunstyrelsens ordförande Göran Johansson.

Bilaterala avtal med Kina på handelsområdet
Ett avtal om industriellt, tekniskt och vetenskapligt samarbete som undertecknades 1978 utgör basen för de handelspolitiska konsultationer i form av blandkommissionsmöten som varje år äger rum på ministernivå. Det senaste BK-mötet ägde rum i Stockholm i december 1997, med handelsminister Leif Pagrotsky som ordförande på svensk sida. Ett delvis reviderat handelsavtal, som bevarar den legala grunden för fortsatta bilaterala handelskontakter även efter Sveriges EU-inträde, trädde i kraft 1 juli 1997. För närvarande pågår förhandlingar om förnyat dubbelbeskattningsavtal och om investeringsskyddsavtal.

Jörgen Halldin

1999-04-16

Svenska investeringar i Kina

Sammanfattning
Ambassaden har genom en enkätundersökning sökt göra en kartläggning av svenska investeringar i Kina. De 40 företag som svarat på enkäten hade vid årsskiftet 1998/1999 investerat 882 miljoner USD i 97 olika projekt i Kina. Undersökningen täcker in den absoluta majoriteten av större svenska investeringar, men många mindre projekt och de flesta representations-kontor finns inte med. Investeringarna har främst gjorts i projekt inom tillverkningsindustri för olika verkstads/maskinprodukter, telekomprodukter, förpackningar, papper/massa och läkemedel. Den största koncentrationen av svenska investeringar återfinns i Shanghais närområde och i området Peking-Tianjin. Undersökningen visar på en kraftig ökning i svenska investeringar under de senaste fem åren, och ett fortsatt starkt intresse för nya investeringar. Nära 90% av investeringarna har gjorts från 1993 och framåt, och de största investeringarna under ett enskilt år skedde 1998.

Bakgrund
Svenska företag har under 1990-talet ökat sin närvaro i Kina markant. De flesta svenska storföretag och ett stort antal mindre- och mellanstora företag finns representerade. Varken svensk eller kinesisk statistik ger dock någon helt tillförlitlig bild av hur stor den svenska närvaron i egentligen är, eller hur den fördelar sig över tiden, olika delar av landet, etc. Enligt kinesisk statistik står Sverige för drygt 0,1% av de ackumulerade utländska direktinvesteringarna i Kina, men man kan av flera skäl (mer om dem senare) anta att denna siffra är en underskattning.

Den undersökning ambassaden företagit har helt enkelt syftat till att finna någorlunda goda svar på följande frågor: Hur omfattande är svenska företags närvaro i Kina? I vilka delar av landet och i vilka sektorer ligger tyngdpunkten för investeringarna? Hur ser investeringsmönstret ut över tiden?

Det är inte helt självklart hur man skall definiera vad som är en svensk investering i en tid då fusioner och försäljningar av svenska företag till utländska ägare är i tilltagande. Någon enkel och i alla hänseenden helt rättvisande definition finns knappast. I denna undersökning har vi som svenska investeringar även sökt inkludera de investeringar som gjorts av, eller kan sägas tillhöra, de svenska verksamheterna i multinationella bolag som bildats i t ex fusioner mellan svenska och utländska företag, och som därför har en mycket stark anknytning till Sverige. Ambassaden kontaktas ofta av sådana företag i samband med svenska delegationsresor i Kina, vid högnivåbesök och andra officiella sammanhang, varför det ur vår synvinkel förefaller naturligt att ta med dem i undersökningen.

Eftersom en förutsättning för företagens deltagande i undersökningen var konfidentialitet rörande det enskilda företagets investeringar redovisas endast aggregerade uppgifter i denna sammanställning.

Utländska investeringar i Kina
Kina har haft ett gigantiskt inflöde av utländska direktinvesteringar under 1990-talet, och under flera år varit världens näst största mottagare av utländska direktinvesteringar efter USA. Den stora och snabbväxande inhemska marknaden och billig arbetskraft har tillsammans med gradvisa liberaliseringar av investeringsvillkor haft stark attraktionskraft. Utländska företag står idag för nära hälften av såväl import som export i Kina, och är den snabbast växande skattekällan.

Sammanlagt uppgick de realiserade utländska investeringarna vid årsskiftet 1998/99 till omkring 265 miljarder USD. Under 1980-talet låg inflödet på några miljarder USD per år, men från och med 1992 började de öka kraftigt. De senaste två åren har inflödet legat på 45 miljarder USD per år. En okänd, men sannolikt ganska stor del av ovannämnda summor utgörs dock av så kallad "roundtripping". Roundtripping innebär att kinesiska företag exporterar kapital till skalbolag i exempelvis Hongkong, som sedermera åter investerar pengarna i Kina. Avsikten är att komma i åtjnutande av de mer förmånliga villkor på t ex skatteområdet som erbjuds utländska investerare.

Under det tidiga nittiotalet gick en stor del av investeringarna till fastighetssektorn, men de senaste åren har tillverkningsindustri varit den helt dominerande verksamhetsgrenen, och stått för 55-60% av totalen.

Hela 75% av investeringarna har kommit från andra länder i Asien, och nästan 50% av totalen från Hongkong. Under 1998 har inflödet från Asien minskat något, men än så länge hålls de stora volymerna uppe, bl a genom ökade flöden från USA och EU, som nu står för ca 8% respektive 9% av investeringarna.

Den utan jämförelse viktigaste provinsen för utländska direktinvesteringar är Guangdong, som var tidigt ute på 1980-talet, och som fortfarande tar emot mer än 20% av de totala inflödet. Det mesta av dessa investeringar kommer från Hongkong. Andra viktiga mottagare är Jiangsu, Shanghai och Fujian. Därefter kommer Peking, Tianjin och Shandong, som vardera tagit emot ca 5% av det totala inflödet de senaste åren.

Nedan ges en sammanställning från det kinesiska utrikeshandelsministeriet MOFTECs statistik över utländska direktinvesteringar från ett antal OECD-länder. Siffrorna avser det kapital som exempelvis en utländsk partner i ett samriskföretag tillför, eller helägda investeringar, och inkluderar inte lån. (MOFTEC noterar en svensk investering om "investor's registration place" är Sverige).

Ackumulerad FDI i Kina från EU-länderna samt USA, Canada, Schweiz och Norge, per 981231 (källa: MOFTEC)

	(miljoner USD)
	land	antal projekt	kontrakterat	realiserat
1	TYSKLAND	1931	8390	3690
2	STORBRITANNIEN	2322	15061	6240
3	FRANKRIKE	1472	4642	2683
4	ITALIEN	1254	2138	1376
5	NEDERLÄNDERNA	646	3394	1646
6	SPANIEN	386	618	178
7	ÖSTERRIKE	368	452	177
8	SVERIGE	334	605	317
9	BELGIEN	283	438	278
10	DANMARK	149	1018	212
11	FINLAND	80	334	87
12	LUXEMBURG	45	205	38
13	PORTUGAL	37	46	21
14	IRLAND	30	87	16
15	GREKLAND	15	14	2
16	USA	26581	46280	21410
17	CANADA	3982	6372	1767
18	SCHWEIZ	369	1632	862
19	NORGE	79	191	130

Som synes i tabellen uppgick de sammanlagda realiserade svenska investeringarna i Kina fram till och med december 1998 enligt MOFTEC till 317 mUSD, fördelade på 334 projekt. Därmed skulle Sverige stå för endast drygt 0,1% av de ackumulerade utländska direktinvesteringarna i Kina, vilket (i likhet med siffrorna för många andra EU-länder) torde vara en missledande låg siffra. Ungefär två tredjedelar av de svenska investeringarna har registrerats under 1997 och 1998.

Anmärkningsvärt är, om man skall tro statistiken, att brittiska företag, som enligt både europeisk och kinesisk statistik exporterar mindre till Kina än vad Sverige gör, enligt ovanstående tabell investerat nära 20 gånger så mycket kapital (realiserat) i Kina som svenska företag.

Det finns dock åtminstone tre skäl att anta att MOFTECs siffror riskerar att underskatta omfattningen av svenska investeringar i Kina: - En stor del av svenska direktinvesteringar i Kina kanaliseras från koncernbolag i andra länder (t ex via Hongkong och Singapore), vilket gör att de inte nödvändigtvis registreras som svenska. - MOFTEC registrerar centralt i första hand bara investeringar över 30 mUSD, vilket gör att smärre investeringar kan försvinna i inrapporteringen från provinserna till MOFTEC. - Fördröjningar i inrapporteringen från provinserna kan göra att det tar viss tid innan investeringarna syns i statistiken.

Ambassadens undersökning
Inför undersökningen sändes en faxenkät ut till ett åttiotal svenska företag aktiva i Kina, varav fyrtio stycken sedermera har återkommit med svar. Dessa fyrtio företag hade vid årsskiftet 1998/1999 investerat 882 miljoner USD i 97 olika projekt i Kina. Investeringarna definieras som den utländska (svenska) kapitalandelen i projekten, exklusive lån, dvs samma definition som MOFTEC använder. Om man också hade räknat med lånedelen ("total investering") hade siffran blivit betydligt högre.

Resultatet av undersökningen är alltså en siffra för svenska investeringar i Kina som är klart högre än MOFTECs, kanske på grund av de tre skäl som angavs ovan. Siffran visar också på en kraftig ökning av svenska investeringar de senaste fem åren. Enligt en liknande undersökning som gjordes av ambassaden 1994 uppgick de totala svenska investeringarna (inklusive lån) då till 1,3 mdr SEK.

Vad ambassaden känner till är ungefär 100 svenska företag aktiva i Kina idag, och enligt Exportrådets lista över svenska företag i Kina finns omkring 200 svenska etableringar, inklusive representations-kontor. Som nämndes ovan är antalet svenska investeringsprojekt enligt MOFTEC hela 334. I ambassadens undersökning ingår alltså endast 40 företag och 97 projekt, men så gott som alla större investeringar bör ha kommit med. Gissningsvis kan de företag som inte finns med denna undersökning sammanlagt ha investerat ytterligare några tiotals miljoner USD.

Investeringarna i undersökningen återfinns främst inom tillverkningsindustri för olika typer av verkstads/maskinprodukter, telekomprodukter, förpackningar, papper/massa och läkemedel. Därvid återspeglas rätt väl den bild av svenska företags verksamhet i Kina som ges i den svenska exportstatistiken.

Vad gäller tidpunkten för etableringar syns en klart ökad aktivitet från 1993-94 och framåt.

Tid för etablering	Antal projekt	S:A inv kapital miljoner USD
1982-92	12	105
1993	7	30
1994	14	180
1995	15	163
1996	10	54
1997	15	81
1998-	24	269
S:A	97	882

Noteras kan att endast 12 av investeringarna gjordes mellan 1982-1992. Att märka är också att det största antalet etableringar och de största investeringarna under ett enskilt år skedde 1998, vilket tyder på ett fortsatt växande intresse från företagen (och kanske också på större beredvillighet från kinesisk sida att godkänna nya investeringsprojekt). Vad gäller det investerade kapitalet visar tabellen ovan hur mycket kapital som idag finns investerat i företag som etablerats under en viss period. Med tiden har kompletterande investeringar gjorts i redan existerande projekt, så mycket av kapitalet i "tidiga" projekt kan egentligen ha investerats under senare år.

I materialet från undersökningen syns också en tydlig trend mot ökat svenskt ägande i företagen. Detta sannolikt som en följd av att Kina gradvis öppnat för utländskt majoritets- eller helägande i fler branscher, även om det ännu finns krav på kinesisk ägarmajoritet i viktiga sektorer. I de tidigaste svenska projekten var den vanligaste formen samriskföretag (joint ventures) med svenskt minoritetsägande eller 50/50-ägande, men från 1993 till 1998 har endast 8 företag med 50/50-ägande eller svensk minoritetsandel etablerats. Av samtliga 97 etableringar har idag 13 svenskt minoritetsägande eller 50/50-ägande, 47 svenskt majoritetsägande, och 37 enbart svensk ägare (ett fåtal av de sistnämnda är representationskontor eller holdingbolag).

Storleken på bolagen varierar kraftigt, från några hundratusen USD i de minsta till omkring 30 miljoner USD eller mer i tiotalet företag, varav en del dock är holdingbolag som i sin tur har ägarandelar i respektive koncerns övriga företag i Kina. Etablerandet av holdingbolag är för övrigt en företeelse som kommit sedan mitten av nittiotalet.

Geografiskt återfinns de svenska f